Vi hjälps åt
– Jag lärde min gamla mamma som blev 93 år, de här övningarna. Hon sa att de var så kul att hon önskar att hon hade fått veta det tidigare; då skulle hon ha börjat när hon var 20 år, säger Kaspar Sinabian som själv är 74 år och sitter i karantän i sin lägenhet.
Han är boxningstränare i Stenhagens KK och i vanliga fall brukar han promenera varje dag. På helgerna brukar ungdomarna som han tränar i boxning följa med. Men nu har han hittat på ett system för att träna hemma.
Men du kan väl ta en utepromenad i skogen?
– Kruxet är att jag bor i stan. Och går jag ut träffar jag alltid personer som jag känner. Då vill jag ju kunna stanna och prata med dem. Och inte kan jag alltid säga åt folk att backa bort från mig, säger Kaspar Sinabian.
Han gjorde också ett försök att ta bilen, ställde den en bit ifrån Stadsträdgården men gillade inte upplägget.
– Det kändes ju inte som någon bra idé för miljön, säger han.
Istället traskar han på hemma. Varje dag. Han börjar vid åttatiden på morgonen och kör ett pass med 2 500 steg. Hur lång tid det tar har han inte mätt. Sen kör han nästa pass efter lunch, och så två till i lite olika varierande längd under dagen.
– Jag har märkt, förstår du, hur viktig träningen är för min sjukdom. Sedan sex år tillbaka har jag Parkinsons sjukdom och medicinen fungerar mycket, mycket bättre om jag tar den först och sen tränar, säger han.
Träningen har gjort att han inte behövt öka sin dos av mediciner men däremot lyckats minska dosen.
– Många människor tycker inte om att slåss. Mitt träningsprogram är mera som en dans eller skuggboxning och det passar alla åldrar och gör att man får träna hela kroppen. Ända ner i benen kommer det att kännas.
För UNT:s läsare demonstrerar Kaspar ett träningsprogram. Videoklippet kan se ut som boxning men det är det egentligen inte.
Inga förkunskaper krävs och det är hela kroppen som får jobba. Det är bara att sätta igång klippet och följa Kaspars instruktioner. I programmet ingår både lägenhetspromenaden och skuggboxningsdansen. Avslutningsvis gör Kaspar en andningsövning som han lärt sig av en rysk professor.
– Den är bra och jag brukar alltid avsluta mina promenader utomhus med den. En fördel är att den inte kräver stort utrymme. Den fungerar bra i fängelset också, säger han.