Ann Hillgren gick hela östra delen två gånger.
Vandring ligger 44-åriga Ann Hillgren varmt om hjärtat, och har gjort sedan hon började år 1997. Själv bor hon i Sollentuna, men hon har alltid dragits till den skiftande naturen längs Upplandsleden.
– Uppland har allt. De stora djupa barrskogarna och Dalälven i norr och den öppna och ljusa lövskogen i söder. Man får även uppleva jordbrukslandskapet och slätterna, säger hon.
Drömmen var länge att få gå hela östra leden, en så kallad thru-hike, mellan Uppsala och Gävle. Första försöket genomförde hon år 2000, med då blev hon dock tvungen att avbryta turen när hon kom till Österbybruk på grund av överansträngda fötter.
– Ett vanligt nybörjarmisstag, säger hon.
Det dröjde ända till sommaren 2018 innan hon gjorde ett nytt försök. Då gick hon från Uppsalas centralstation ända till Gävles centralstation på tio dagar. Det innebär 17 av Upplandsledens 31 etapper, och 25 mils promenad.
Ann Hillgren gillar att vandra ensam, hon tycker att det skapar en extra frihetskänsla.
– Jag tror att vissa människor föds till långvandrare. För mig skapar det en speciell frihetskänsla. Det känns som att vandringsturen varar förevigt, säger hon.
För de mesta har Ann Hillgren vandrat helt själv, utan någon följeslagare. Hon uppskattar att själv kunna bestämma när hon ska gå och var hon vill stanna för att njuta lite extra av naturen. Hon ser det som en utmaning i sig att se vad hon klarar av på egen hand.
– Man får ett stärkt självförtroende av att klara något sådant helt själv, säger hon och fortsätter:
– Om man har varit ute i tio dagar med allt man behöver i en liten ryggsäck. Då får man ett annat perspektiv på vad som faktiskt viktigt i livet. Det är en riktig tankeställare.
Även om man vill gå längre turer på Upplandsleden så behöver man inte ha med sig så mycket packning, menar Ann Hillgren. Exempelvis behöver man inte bära runt på alltför mycket mat, då man passerar många mindre samhällen längs leden där man kan fylla på reseskafferiet.
För att laga mat på sina turer har Ann Hillgren alltid med sig gasköket.
När hon vandrar i Uppland har hon sällan med sig tält, vilket också bidrar till lättare packning. Längs Upplandsleden finns det nämligen vindskydd och raststugor där man kan ta skydd för natten.
Men är det inte läskigt att sova ute i naturen?
– Nej, inte alls. Djuren håller sig borta. De är nog mer rädda för oss än vad vi är för dem, säger Ann Hillgren och fortsätter:
– Och vad gäller att stöta på andra vandrare så har jag bara varit med om positiva möten.
När Ann Hillgren gjort långvandrigar längs Upplandsleden har hon burit cirka 17 kilo på ryggen.
Någonting som Ann Hillgren dock tycker försämrar vandringsupplevelsen är att det nu finns allt fler kalhyggen längs vägen. När hon vandrade där år 2000 fanns nästan inga kalhyggen alls, men nu uppskattar hon att hon gått förbi ett till två vid varje etapp.
– Det drar ner den fantastiska känslan man får av att gå där. Att gå längs ett kalhygge är inget jämfört med att bli omsluten av 50 meter höga tallar, säger hon.
Men utöver kalhyggena så är det få saker som förändrats längs leden och Ann Hillgren fortsätter att fascineras av Upplands natur och de gamla bruksortsruinerna som man passerar på vägen. Och våren 2020 bestämde hon sig för att gå hela sträckan igen, men denna gång åt andra hållet. Från Älvkarleby till Sunnersta.
Hela Upplandsleden är 50 mil lång och uppdelad på tre avsnitt: östra delen, västra delen och mellanleden.
Det lär heller inte vara sista gången som Ann Hillgren vandrar längs Upplands stigar.
– Att vara ute på leden känns som hemma nu. Och det är själva vandringen jag njuter mest av. Att bara gå och gå och gå, säger hon.