– Jag tyckte att det lät som en bra grej att göra innan jag bestämmer mig för vad jag ska satsa på, säger Ingrid.
Albin kommer ut från sitt arbetsrum. Han berättar att han för bara ett år sedan inte visste vad Akademiska Hus var.
När han fick höra att det var ett fastighetsbolag tänkte han att det handlade om att bygga.
– Men här gör de så otroligt många olika saker, säger han och stänger jackan innan vi lämnar byggnaden för att titta på en undercentral, utrymmet för skötsel av husets el- och vattenförsörjning.
Hemliga vrår och rum under marken imponerar på praktikanterna. Ingrid stryker med handen över en stor röd behållare, ett expansionskärl. För några veckor sedan visste hon inte vad det var. Nu har hon full koll.
– Vi får se så mycket som man inte ser om man inte är i branschen. Lite som att vara bakom kulisserna, säger hon.
Snart ska ansökningarna till högskolan vara inne. Albin tycker att det börjar kännas lite lättare att välja inriktning i utbildningsdjungeln.
Ingrid gillar framför allt den ständiga problemlösningen hon får möta på arbetsplatsen.
– Ingenjörer är lite som uppfinnare. Det är roligt att prata med de som jobbar här och höra när de berättar om lösningar som de har hittat på, säger hon.
Akademiska Hus tar emot Tekniksprångspraktikanter för första gången. Handledaren Daniel Eriksson tror definitivt att satsningen kommer att ge yrket ett uppsving och få det att uppfattas som mindre grått och trist.
Han säger att det svåraste med handledarrollen är att hitta arbetsuppgifter som ligger på en bra nivå. Det
får inte bli tråkigt, men inte heller för svårt, säger han och vänder sig om när han hör att praktikanterna sitter och pratar om rör.
– Jag ser rör överallt, säger Albin.
Ingrid håller med:
– Jag ser rör i min mormors hus som jag aldrig har sett förrut och där har jag varit mycket.
Daniel Eriksson skrattar.
– Då har vi lyckats, säger han.