– Jag har lovat att fixa den här gitarren i jul, den saknar en sträng, säger Peter Douglas och drar ett ackord på gitarren i famnen. Runt om honom springer människor med matleveranser i högsta hugg, pynt som ska placeras ut och sladdar som ska kopplas in till ljudsystemet: det är full fart med att förbereda inför julaftonens öppna hus. Peter Douglas lutar sig tillbaka i stolen och tar en klunk av kaffet. Det är en situation som han är van vid, vid det här laget. 28 år har gått sedan han först satte sin fot på nationen.
– Jag låg i skilsmässa det året och skulle tillbringa julen helt ensam. Det var helt tomt i Uppsala, "var är alla", tänkte jag. Det var deprimerande, så när jag fick höra om jul på Uplands så frågade jag direkt om det fanns något jag kunde hjälpa till med. Och det fanns det ju - musiken.
– De hade knappt någon underhållning. Det gick ju inte, så sedan dess har jag varit här nästan hela tiden varje år.
Hela showen har han dock inte för sig själv, under julafton och juldagen kikar olika musiker in och framför några låtar med honom. Och så blir det ju alltid allsång, säger Peter Douglas.
– Jag brukar spela lite allt möjligt med de andra musikerna. Det blir alldeles för tröttsamt med bara julmusik, så det blir lite en blandning av låtar som jag samlat ihop under åren som musiker. Tänk om vi skulle få hit någon riktigt känd någon gång som skulle komma och överraska - som Carola, eller Ola Salo.
Genom åren har han märkt att det finns personer som återkommer varje år, och det blir ett kärt återseende varje julafton.
– En man har varit här alla år som jag varit det, för när jag pratade med honom så mindes han när jag var här första gången. Det är fantastiskt, konstaterar Peter Douglas som prisar alla de volontärer som lagar mat, pyntar och jagar sponsorer varje år för att göra firandet möjligt.
– Det är volontärerna som gör det möjligt, jag blir så glad av att se unga människor som väljer att lägga sin tid på att få ihop det här. De som kommer hit blir så glada och tacksamma. Det känns fint att kunna hjälpa till och finnas här för människor som är ensamma eller behöver muntras upp, precis som jag själv behövde första året.