Ursus arctos middendorffi. Så heter den på latin.Inte bilen utan björnen, som Skoda lånat namnet Kodiaq ifrån. Vår ”nalle” har en matchvikt på mer än 1,8 ton och samsas med 180 hästar.
Den smyger fram lite tystare men är inte riktigt lika björnstark som versionen med dieselmotor, som vi körde i våras. Den är dock förvånansvärt slagvillig tack vare en rejält frustande turbo. Max vridmoment nås redan vid 1 400 varv (dieseln behöver upp till 1 750 varv) och från stillastående till 100 kilometer i timmen är den en knapp sekund snabbare.
Dieselns högre vridmoment märks tydligast först när man lastar fullt eller hänger på en släpvagn. Då blir också skillnaden i bränsleförbrukning tydligare. Till dieselns fördel.
En bensinmotor är inte lika energieffektiv som en diesel och följaktligen drar den mera bränsle per mil. Och släpper ut mer koldioxid. Det var ju också främsta skälet till att försäljningen av dieselbilar under några år rusade i höjden. Många mindre dieselmotorer klarade till och med miljöbilsgränsen och belönades med skattebefrielse.
Men i fjol förändrades miljödebatten. I stället för koldioxid kom den plötsligt att handla om kväve och hälsovådliga partiklar. Och då hamnade dieseln i skottgluggen.
Att debatten påverkat vårt val av bil bekräftas av att dieselandelen i Sverige sakta men säkert sjunkit, och under oktober månad såldes, för första gången på många år, färre dieselbilar än bensinbilar. Många som kör diesel privat är nu också oroliga för att andrahandsvärdet på deras bilar ska störtdyka.
Inom branschen tror man på en återgång till det tidigare köpmönstret då den som körde många mil valde diesel medan den som åkte kortare sträckor satsade på bensindrivet.
När det gäller Skoda Kodiaq väljer en klar majoritet fortfarande dieselalternativet TDI 190. Trots att den är 23 000 kronor dyrare än vår bensindrivna testbil TSI 180. Dessutom har TDI-bilen dubbelt så hög fordonsskatt.
Enbart skatteskillnaden motsvarar ungefär 100 liter bensin årligen för den som väljer TSI. TDI-bilen drar visserligen 0,17 liter mindre per mil än TSI och dieselbränslet är också några tioöringar billigare än bensin per liter, men för att den ska bli ”lönsam”, jämförd med bensinversionen, krävs det många mils körning.
För Skoda har Kodiaq blivit en jättesuccé. Förmodligen mycket större än de själva hade kalkylerat med. Trots att fabriken i Kvasiny går för fullt var väntetiden på en beställd bil stundom uppe i ett halvår, och än i dag får köpare av den tjeckiska suven vänta länge.
Skoda Kodiaq byggs på samma plattform som VW Tiguan och både motorer och växellådor är identiska. Men Kodiaq är längre och rymligare än Tiguan och kan också fås i ett sjusitsigt utförande.
Fast nu i höst kom en VW Tiguan i samma generösa format som Kodiaq, med tilläggsnamnet Allspace, och samtidigt lanserade Skoda en kortare Kodiaq som döpts till Karoq. Nu blir det förmodligen familjefejd om både de stora och små suv-kunderna. Släkten är som vanligt värst.
Skoda har dock fortfarande ett trumfkort, och det är priset. Det skiljer cirka 40 000 kronor mellan Kodiaq TSI 180 och Tiguan Allspace TSI 180.
Nio krockkuddar är standard liksom de flesta säkerhetssystemen med bland annat autobroms, multibroms och Emergency Assist som bromsar bilen automatiskt och stannar vid vägkanten om föraren somnat eller blivit sjuk.
Med Driving Mode kan du ställa in om du vill färdas ekonomiskt, komfortabelt eller sportigt. Som det anstår en Skoda finns det förstås paraplyer i dörrarna, isskrapa i tanklocket, portabel ficklampa i bagageutrymmet och röstförstärkning så att man lättare ska kunna prata med sina passagerare där bak.
Och när du öppnar dörren fälls en liten mjuk list ut som skyddar både den egna bilen och andras bilar mot skador. Kodiaq lever alltså upp till den klassiaska Skoda-devisen – simply clever! (TT)