Rektor orolig över styrd forskning

- Doktoranderna har nästan tredubblats på 15 år. Lönerna ökar snabbare än anslagen. De direkta statsanslagen till forskning och forskarutbildning har stagnerat och vi blir mer och mer beroende av externa pengar.
- Det innebär att våra utbildade forskarna får lägga mer och mer av sin arbetstid på att handleda doktorander och att söka pengar till verksamheten från olika håll. De får mindre och mindre tid över för egen forskning.
- Det här betyder att en allt större del av svensk forskning utförs av doktorander, det vill säga av personer som står under utbildning. Då är det inte så konstigt att kvalitén sjunker.

Hälften av forskningsbudgeten utifrån
Flera svenska universitet kräver i dag att professorerna ska dra in större delen av sin egen lön från externa källor. Men så långt har Uppsala universitet inte gått än.
På Uppsala universitet kommer drygt hälften av forskningsbudgeten utifrån. Det är inget extremt.
- De tekniska fakulteterna på KTH och Chalmers får cirka 70 procent av sina forskningsanslag från externa källor. På Uppsala universitet går de stora externa anslagen till medicin, farmaci och teknik-naturvetenskap, säger Bo Sundqvist.
Uppsala universitet har som mål att vara bäst i Sverige men också att hävda sig internationellt.
- Det som stör mig allra mest är att det händer så mycket spännande saker som vi skulle vilja satsa på men som vi inte har råd att göra. Vi uppmanas ständigt att ta fram strategiska planer. Men vad hjälper det när vi inte har en chans att uppfylla dem.

Ändrat avslutningsfrasen
I flera års tid brukade Bo Sundqvist avslutade sina högtidstal med orden:
- För övrigt anser jag att fakultetsanslagen bör höjas!
Nu har han ändrat slutfrasen och begär i stället att statens kompensation för pris- och löneökningar ska höjas. Det har blivit ett ännu större bekymmer.
- Lönerna har ökat 1-2 procent mer än anslagen varje år. Det innebär att vi tappar 15-20 procent på 15 år.
Lantbruksuniversitet har fått ordning på sin ekonomi efter ett hårt bantningsprogram. Men SLU:s statsanslag har gradvis urholkats i många år.
- Vi som forskar på universiteten har blivit omyndigförklarade av statsmakterna, säger professor Arvid Uggla, dekanus på SLU:s fakultet för veterinärmedicin och husdjursvetenskap.
- Visst är det nödvändigt med konkurrens inom forskningen, men systemet stjäl oproportionerligt mycket tid från själva forskandet.
- Den som gör grundläggande studier i veterinärmedicin eller husdjursvetenskap kan söka pengar från till exempel Vetenskapsrådet eller Formas. Men för den mer tillämpade forskningen är det svårare. För att studera sjukdomar hos hundar, katter och andra sällskapsdjur finns till exempel inga stora pengar att hämta.
Och det räcker inte med att det tar mycket tid att söka anslag till sin egen anställning och forskning. Vid sidan av den vetenskapliga och ekonomiska rapporteringen till anslagsgivaren bör forskaren också vara med och bedöma andras ansökningar.

Är med och betalar
Att sitta i en bedömningsgrupp på ett forskningsråd innebär upp till ett par veckors jobb per år. Det är ofta mellan 50 och 100 ansökningar på 5-6 sidor som ska granskas seriöst. Andra forskares rapporter ska också bedömas.
- Allt detta skrivbordsarbete gör forskaren vid sidan av sina andra sysslor, på arbetstid eller på sin fritid. Det innebär att universiteten är med och betalar en stor del av forskningsrådsmedlens hantering.
- För att minska byråkratin och frigöra mer tid för forskarna skulle jag önska att mer statsanslag gick direkt till fakulteterna i stället för att kanaliseras via statens forskningsråd.
- Eftersom det är vi på fakulteterna som sitter i forskningsrådens bedömningsgrupper, borde vi kunna få förtroendet att själva göra våra prioriteringar inom forskningen i större utsträckning, slutar Arvid Uggla.

Läs mer i UNT