Ny trend hotar forskningens frihet
Allt fler finansiärer kräver liksom EU att universiteten ska satsa egna pengar för att få forskningsanslag. Det kan hota forskarutbildningen och forskningens frihet.
Forskningen på Uppsala universitet finansieras dels med direkta statsanslag, dels med externa anslag från forskningsråd, EU, strategiska stiftelser och andra finansiärer.
På senare år har de externa anslagen fått allt större betydelse eftersom statsanslagen har stagnerat. I dag svarar de externa anslagen ofta för halva forskningsbudgeten.
De direkta statsanslagen ska bekosta både det fria akademiska kunskapssökandet och forskarutbildningen. Pengarna fördelas av fakultetsnämnderna, som därmed avgör vilken inriktning denna forskning ska ha. I de externt finansierade projekten är det givetvis beställarna som bestämmer inriktningen.
Hälften
Att omkring hälften av forskningen vid ett universitet är mer eller mindre hårt styrd av utomstående beställare har universiteten tvingats leva med. Om kraven på motfinansiering fortsätter att öka, skulle utomstående få allt mer inflytande på de direkta statsanslagen också. Då skulle utrymmet för fri "nyfikenhetsforskning" minska och det skulle bli svårt att behålla den bredd som grundutbildning och forskarutbildning kräver.
- Ett mål är att Uppsala universitet ska vara bland de bästa i världen inom ett antal områden, säger Ulla Myhrman.
- Men vi kan inte bara satsa på spetsforskning. För att kunna fullgöra statsmakternas uppdrag att bedriva grundutbildning och forskarutbildning måste vi också ha forskning på områden där vi inte tillhör världseliten, och den bredden bekostas alltså av fakultetsanslagen.
"Bekymrar oss"
- Om vi nu tvingas ta mer och mer pengar ur våra direkta statsanslag för att forskare på universitetet ska kunna ta emot externa anslag från EU, Vinnova, KK-stiftelsen eller Utbildningsvetenskapliga kommittén inom vetenskapsrådet, så innebär det ju att utomstående bestämmer hur ännu mer av vår forskning ska vara inriktad. Det bekymrar oss.
I senaste numret av facktidningen Universitetsläraren konstaterar projektledare Åsa Valadi från Ingenjörsvetenskapsakademien IVA att ett antal svenska forskningsprojekt har spruckt av ekonomiska skäl. Det har visat sig omöjligt att skaka fram de ganska stora summor som krävts för att motfinansiera EU-projekt.
Kan få det jobbigt
Den som inte har egna medel för strategiska satsningar kan få det väldigt jobbigt, speciellt som det har blivit allt svårare att få externa anslag här i Sverige. Ofta måste projektledaren söka anslag från många håll, och det tar en massa dyrbar tid i anspråk, tid som annars skulle ha kunnat användas till forskning.
Till detta kan läggas att de externa anslagsgivarna sällan beredda att betala full ersättning för att projektforskarna får utnyttja universitetets bibliotek, datasystem och förvaltningens service.
Så jobbar vi med nyheter