Atieh Tafreshiha doktorerar på det som tidigare var Institutionen för neurovetenskap.
"Det fanns konflikter mellan och inom forskargrupper. Däribland mobbning, trakasserier och problematik kring sexuella trakasserier", säger vicerektor Mats Larhed i en tidigare artikel i UNT. Detta var bakgrunden till att institutionen för neurovetenskap på Uppsala universitet avvecklades.
Innan dess hade fyra kvinnliga doktorander trätt fram och berättat om sexuella trakasserier de varit utsatta för av framför allt två forskare på institutionen. Det var i december 2021 i en granskning i tidningen Dagens ETC. Samtliga var anonyma av rädsla för hur identifieringen av dem skulle kunna straffa dem på deras arbetsplats.
Ett år och fyra månader har gått och Atieh Tafreshiha, en av kvinnorna, väljer nu att träda fram i UNT.
2014 började hon doktorera på Institutionen för neurovetenskap. Hon kom som gästforskare från Iran och hade stora drömmar om vad hon skulle åstadkomma med sin forskning. Så blev det inte.
– Det var ett väldigt toxiskt klimat på institutionen. Huvuddelen av männen i min grupp trakasserade mig.
Hon berättar att det var i synnerhet en man som hon stod i beroendeställning till som stod för merparten. Andra män i forskargruppen utsatte henne också, berättar hon.
Det handlade aldrig om fysiska trakasserier utan om muntliga påhopp och ovälkomna inviter.
– Två doktorander tävlade om att få mig i säng. De sa att jag inte var doktorand för att jag var smart utan för att jag var snygg och att jag hade knullat mig till min position. Det var öppna sexuella kommentarer om mig hela tiden.
En av dem som stod för kommentarerna var en person hon var beroende av för sin forskning vilket påverkade den negativt.
Atieh Tafreshiha upplever att det inte finns något intresse från ledningen på Uppsala universitet att ta hand om de som blir utsatta för kränkningar.
– Det var omöjligt att lära sig saker. Den här personen använde all tid till att prata om hur vi skulle bli ett par.
Hon sväljer och fortsätter:
– Jag trodde att det var mitt fel, att jag gjorde något som fick dem att göra detta. Jag blev sjukare och sjukare, fick panikattacker, spydde på morgonen, och fick ont i magen. Mitt ansikte blev rött, jag kunde inte sova.
2015 beslutade hon sig för att sluta. Personalavdelningen godkände att hon tog en paus i forskarstudierna. Hon beskriver att många på institutionen såg vad som hände men att ingen gjorde något.
– Folk sa bara att jag skulle skynda mig att ta min examen och åka hem till Iran.
Vid sidan av de påstådda sexuella trakasserierna berättar Atieh Tafreshiha om en kultur där alla baktalade alla och man aldrig visste var allianserna fanns, vilket ledde till att många var konstant rädda. Den här upplevelsen var också en av anledningarna till att hon och flera andra utsatta kvinnor länge höll tyst om trakasserierna, berättar hon. För Atieh ledde situationen till att hon blev sjukskriven och fick komma till en psykolog.
– Psykologen sa att jag skulle kontakta personalavdelningen, vilket jag då gjorde både på min institution och centralt. När jag sedan pratade med prefekten blev han inte det minsta förvånad. Han sa bara: "Ok det låter som att det stämmer". Han visste redan.
Hennes tolkning var att han hade hört berättelsen förut.
Atieh Tafreshiha har efter detta fått en ny forskargrupp med en kvinnlig professor, men hon tvingas fortfarande springa på forskaren i korridorerna vilket skapar stor stress och panikattacker.
– Jag har varit med i institutionens Likavillkors-grupp och där sa alla att: "universitet har policys för medarbetare men att det inte spelar någon roll för att ledningen vill inte se problemen", säger Atieh Tafreshiha.
Hon är också besviken över att ingen från universitetet efter det som har hänt har återkopplat till henne för att se hur hon mår.
– De som missbrukat makten har inte fått ta några konsekvenser och deras offer har inte fått ordentligt stöd.
Atieh Tafreshiha lider fortfarande av de upplevelser som var hennes vardag under flera år. Hon har varit mycket sjukskriven och har haft svårt att bli klar med sin avhandling.
– Eftersom universitets lokaler drar i gång mina rädslor så har jag svårt att gå på seminarier eller vistas i korridorer och lunchrum. Jag ville alltid bli professor och jag var duktig, men nu har jag svårt att ens ha ett normalt liv.
UNT har sökt den forskare som enligt Atieh Tafreshiha utsatte henne för sexuella trakasserier. Han delar inte bilden av vad som har hänt, men vill inte ge några kommentarer.