Senast Kashyna besökte sitt krigshärjade hemland var förra sommaren, då hon och sambon körde dit en bil som köpts in av volontärer i Sverige. Då blev det – omigen – uppenbart för henne vad släkt och vänner genomlever.
– Robotattackerna, flyglarmen och elavbrotten. Det är tufft och psykiskt påfrestande. Ukrainare har levt med det i tre år, säger Kashyna, som är vice ordförande i Nordic Ukraine Forum och till vardags arbetar med hållbarhetsfrågor.
Sorgligt datum
Kashyna kom till Sverige för 16 år sedan för att ta en masterexamen, men har ofta varit tillbaka i Ukraina. Hon säger sig vara stolt över ukrainarnas mod och motståndskraft och beskriver treårsdagen av den fullskaliga invasionen som "ett sorgligt datum".
– Så många liv har utplånats, så stort lidande orsakats, säger hon.
– Och det som skett de senaste veckorna är väldigt oroande, eller skrämmande. Samtalen mellan USA och Ryssland, som förs bakom ryggen på dem som berörs, är farliga. Man legitimerar krigsförbrytaren Putin, som är efterlyst (av Internationella brottmålsdomstolen ICC).
Hur ser du på Volodymyr Zelenskyj som ju USA:s Donald Trump kallat "diktator"?
– Han är den folkvalde presidenten som stannat kvar och lett Ukraina under de svåra åren. Enligt konstitutionen kan val inte hållas när det är krig och Zelenskyj har stöd av en majoritet av befolkningen. Det är uppseendeväckande att USA:s president påstår något annat och spelar Ryssland i händerna.
Saknar "allt"
Ilskan mot Ryssland delar hon med Tanya Lytovchenko, it-ingenjör, och Iana Zelenska, regissör från Charkiv i nordöstra Ukraina. Lytovchenko kom till Sverige från Vuhledar i Donetsk för tolv år sedan. Hon säger att natten till den 24 februari för tre år sedan var den sista hon sov gott.
– Min mamma har tillbringat tre år i skyddsrum, utan att se solen. Och nu har ryssarna ockuperat Vuhledar och tagit hennes ukrainska pass, berättar hon.
– En hel generation är förstörd. Och samtalen mellan Ryssland och USA är absurda, som när föräldrar gör upp vem deras barn ska gifta sig.
När kriget bröt ut tog sig kattägaren Lytovchenko till en kyrka i Stockholm där det ordnades insamlingar för Ukraina. Hon såg stationer för kvinnor, barn, äldre och militärer – men ingen för djur. Det ledde till att hon startade Paws of peace, en organisation som regelbundet skickar foder och andra förnödenheter till främst djurhem i Ukraina.
Arg på Trump
Engagemanget går igen hos Iana Zelenska, som före kriget drev en teater i Charkiv tillsammans med sin skådespelande man och dotter. Men när kriget började visade det sig vara för svårt att ta sig upp och ner ur skyddsrummen med sonen, som är rullstolsburen.
– Vi fick hjälp av vänner att fly till Sverige. Det är bra, men egentligen hade jag velat stanna och laga mat till soldaterna på vår teater, säger hon.
Vad saknar du mest?
– Allt. Vårt hus i Charkiv, kulturen, arbetet på teatern. Och mina vänner som är döda.
Känslorna på krigsutbrottets treårsdag präglas av vrede.
– Just nu är jag arg på Trump. Jag förstår inte varför han säger det han gör. Och Ryssland är ett monster.