Klockan är snart ett på fredagen, en timme innan rymdsonden Cassini beräknas krascha mot Saturnus efter 20 år i rymden. Jan-Erik Wahlund, forskare vid Institutet för rymdfysik i Uppsala, kallar det för den sista färden.
– Det känns både skönt och lite vemodigt, säger han.
En stor del av sitt yrkesverksamma liv har han ägnat åt ett svenskt mätinstrument ombord, en slags väderstation. Dessa sista skälvande minuter ska sonden mäta Saturnus atmosfärinnan den brinner upp. Mätresultaten visas på en storbildsskärm i en sal i Biomedicinskt centrum. Växelvis visas bilder på kollegerna i USA som också följer händelsen uppmärksamt.
Forskningsingenjör Eugen Veszelei var med och utvecklade ytbeläggningen på mätinstrumentet. Valet föll på titannitrid, ett urstarkt material.
– Det är väldigt speciellt att jobba med sådana här saker. Det är stora ingenjörsutmaningar. Vi har fått uppfinna och testa, säger han.
Temperaturskillnaden var det svåraste, från minus 200 till plus 350 grader. Även hastigheten har inneburit enorma påfrestningar. Eugen Veszelei jämför det med att sätta något i en tvättmaskinscentrifug.
– Elektronik, mekanik och kablar ska fungera. Det har gått som planerat och tuffat på år efter år. Det är riktigt roligt, säger han.
Jan-Erik Wahlund annonserar att det är tre minuter kvar. I salen hörs ett mummel. När signalerna slocknar och sonden förklaras död bryter applåder ut.
Läs tidigare UNT-artiklar om Cassini: