Moa har åkt buss i stort sett dagligen sen hon var 14 år och problemen började när hon kom i puberteten. Chaufförerna erbjuder henne med jämna mellanrum att åka gratis.
– Det är som att de försöker ragga eller tror att jag ska bli smickrad, berättar hon.
Det är inte bara gratisresorna som gjort att Moa känner sig obekväm när hon åker buss. Hon har också fått utstå kommentarer och blickar under sina bussresor.
– En dag möts man av "gomorron snygging" och en annan stirrar busschauffören på en i spegeln. Nästan varje vecka händer någonting som får mig att känna mig obekväm, säger hon.
Moa berättar att hon och hennes tjejkompisar, som har haft samma upplevelser, inte har tänkt på det som ett problem förrän hon berättade det för sin mamma.
– Hon blev helt paff och sa att det är sexuella trakasserier. Då insåg jag att det är allvarligt och ingenting som jag och mina kompisar ska behöva utstå. Vi har ju så klart pratat om detta med varann, men vi har inte trott att någon skulle tro på oss eller ta oss på allvar, berättar Moa.
Moas och hennes kompisars upplevelser är något UL tar på stort allvar, enligt UL:s presschef Sture Jonsson.
– Anmälningar om sexuella trakasserier på våra bussar är något vi tar på största allvar. Sånt ska helt enkelt inte förekomma, säger han.
Under de senaste tolv månaderna har UL fått in 2 776 anmärkningar av kunder, både positiva och negativa. Klagomålen gäller oftast avgångstider, förseningar och biljettpriser. Anmärkningar på chaufförernas beteende rör vanligtvis deras körsätt eller attityder.
– Per år brukar vi få in 2–3 anmälningar från kunder som upplevt sig sexuellt trakasserade av chaufförer. Det kan tyckas vara lite med tanke på hur många anmälningar vi får in per år, men det är allvarliga saker. Vi kan inte känna oss nöjda, för det ska inte finnas en enda passagerare som känner sig trakasserad, säger Sture Jonsson.
Sture Jonsson uppmanar andra med liknande upplevelser som Moa och hennes kompisar att notera tid, plats och bussnummer. Det är viktigt att en anmälan görs till UL, som sen kan ta upp det med transportbolagen som ansvarar för chaufförerna.
– I stunden ser man ju det inte som ett stort problem, men i efterhand inser man att det inte är okej. För det är förminskande och det har fått mig att känna mig obekväm. Det har också lett till att jag inte vill åka buss själv på vissa tider, och det är knappast så UL vill ha det, säger Moa.
Fotnot: Moa heter egentligen någonting annat.