Roger Lindström, driftschef på stadsbyggnadsförvaltningen, säger att vädret varit särskilt besvärligt i år.
– Vi har haft sådana köldknäppar att den nederbörd som kom hann frysa fast innan vi hann ut med halkbekämpningen. Därför har vi under en begränsad period sandat för att säkerställa att det inte blir halt, säger han.
En insändarskribent har reagerat på den ändrade nivån på snöröjningen och skriver att cyklister nu bitvis måste gå för att kunna ta sig fram på snabbcykelleden Valsätraleden.
Problemen började redan efter snöfallet strax efter trettonhelgen. I vissa distrikt kom snöröjarna ut sent och snön hade redan hunnit frysa fast innan plogning och sopsaltning kom i gång. Sopsaltarna har sedan haft problem med att rå på de isbalkar som bildats på cykelbanan.
Anna Niska, forskare på Statens Väg- och Transportforskningsinstitut, har doktorerat på sopsaltning som snöröjningsmetod. Hon säger att metoden kräver anpassning till vädret och att den utvecklas när erfarenheten ökar.
– Ute i kommunerna är det mycket trial and error. Vi är fortfarande i en läroprocess. Mycket av kunskapen kring saltning kommer från bilvägar där förutsättningarna är annorlunda, säger hon.
Hennes doktorandprojekt handlade om de första försöken med sopsaltning i Linköpings kommun 1999–2000. Efter det har metoden spridit sig i landet och används i dag i ett 30-tal kommuner så långt norrut som i Umeå. Just nu har Anna Niska ett forskningssamarbete med Karlstad kommun som ska utmynna i en handbok för sopsaltning som beskriver hur metoden tillämpas bäst under olika förutsättningar.
Anna Niska säger att sopsaltning teoretiskt fungerar ner till minus 22, men att många i praktiken upphör med saltet vid minus 8. Man kan blanda i kalciumklorid i saltlaken, vilket gör att den fungerar vid lägre temperaturer.
– Man når till slut en gräns när saltet inte biter längre. Då är risken att man skapar halka i stället och att saltlösningen bygger på den is som redan bildats. Vinterväghållning är ett hantverk där det handlar om mycket fingertoppskänsla där man tittar på prognoser och gör bedömningar. Det är inte bara temperaturen som avgör utan även daggpunkten, säger hon.
Men det är också viktigt att jobba förebyggande.
– Om det ligger lite salt i ytan är det lättare att få bort när det kommer ny nederbörd ovanpå, säger Anna Niska.
Preliminära siffror från Stockholm indikerar att halkolyckorna minskat kraftigt för både gående och cyklister på de sopsaltade stråken. Men några säkra uppgifter finns inte än. Enligt Anna Niska har det varit svårt att få fram ett tillräckligt stort statistiskt underlag för en vetenskaplig studie. När man analyserar olyckorna måste man även ta hänsyn till om cyklandet ökat när väglaget blivit bättre. Mätningar visar dock att friktionen har ökat, vilket i sin tur minskar risken att halka.
– En stor vinst är också att man slipper sanden som skapar halkrisk på våren innan man hunnit med sandupptagningen, säger Anna Niska.
Att använda sopsaltningen även på gångbanan är dock inte så lätt, enligt Anna Niska.
– På trottoaren finns många olika material med plattor och smågatsten och det är mer ojämnt, vilket gör det svårare. Dessutom är det möblering med stolpar och annat som gör det svårt att komma åt. Det har också visat sig att fotgängarna packar snön mer än vad cyklarna gör, vilket gör att metoden fungerar sämre där, säger Anna Niska.
Roger Lindström säger att kommunen nu följer väderutvecklingen för att avgöra när sopsaltningen kan komma i gång igen.