I polisens intensifierade arbete för att sätta stopp för människohandel har särskilda människohandelsexperter, så kallade regionkoordinatorer, tillsatts i många län i Sverige. Men inte i Uppsala. Regionkoordinatorn är en slags länk mellan polis och socialtjänst som ser till att brottsoffren tas om hand på rätt sätt.
– En mycket viktig faktor för att nå framgång i människohandelsärenden, vare sig det handlar om tiggeri, prostitution eller annat, är att ha ett bra arbete kring brottsoffren. Där är regionkoordinatorn central. Det är ett jätteminus för Uppsala att inte ha en sådan, säger Mikael Eriksson som är chef för den grupp i Region Mitt som utreder människohandel.
I polisområde Region Mitt ingår Uppsalas, Västmanlands och Gävleborgs län. Västmanland och Gävleborg valde bägge att betala för en regionkoordinator när tjänsten inrättades i januari 2017. Det kostar vardera län 200 000 kronor om året. Den som innehar tjänsten som regionkoordinator i dessa län heter Anna Runesson. Hon säger att polis, socialtjänst, åklagare och Migrationsverket egentligen bara behöver ett nummer – hennes – så ser hon till att organisera omhändertagandet av brottsoffer.
– Jag är med i polisens uppstartsmöten i människohandelsärenden för att planera arbetet och jag åker med ut på tillslag. Jag ser till att brottsoffer placeras på skyddade boenden och att de känner sig trygga så att de kan prata med polisen. Om de försvinner ur landet förlorar polisen en mycket viktig del av utredningen.
Anna Runessons ägnar också mycket tid åt att utbilda socialtjänsten om människohandel, men även personal på olika boenden som exempelvis HVB-hem.
– Det handlar om vilka tecken man ska titta efter, hur brottsoffer ska skyddas och liknande frågor. Jag finns till för de som känner att de stöter på dessa problem och behöver veta mer.
Även Anna Runesson beklagar att Uppsala håller sig utanför.
– De missar mycket.
Annika Svensson är polis i Uppsala med särskilt uppdrag att ha kontakt med utsatta EU-medborgare. I det ingår bland annat att leta efter tecken på att någon är utsatt för människohandel. Hon säger att länsstyrelsen i Uppsala, som sa nej till en regionkoordinator, visserligen jobbar mot människohandel i samverkan med polisen, men att det främst handlar om punktinsatser. Hon skulle vilja ha ett mer kontinuerligt och praktiskt stöd.
– Jag saknar någon att diskutera händelser och information med. Sedan är det ju en klar nackdel att vi i Uppsala inte får ta del av utbildning i ämnet. Det blir mer svårjobbat på flera sätt utan en regionkoordinator.
De som fattade beslutet på länsstyrelsen arbetar inte kvar i dag. Tony Engström, som i dag är chef på enheten för social hållbarhet på länsstyrelsen, säger såhär:
– Jag har förstått det som att man ansåg att pengarna skulle göra mer nytta i det jämställdhetsarbete som länsstyrelsen själv bedriver, som bland annat innefattar samarbete med polis och socialtjänst vad gäller bland annat människohandel.
Polisen menar att en regionkoordinator är viktig för framgång i människohandelsärenden.
– Så kan det säkert vara. Det kan hända att vi behöver omvärdera vårt beslut.
Ska ni utreda frågan igen?
– Det har vi inte diskuterat men det kan säkert bli aktuellt. Om modellen har visat sig framgångsrik och effektiv så finns det skäl att tänka om. Det viktiga för oss är att pengarna kommer till användning på bästa sätt.