Två dammar, ett badkar, 42 rabatter, 17 sittplatser, grönsaksodlingar, lusthus med kamin, ett växthus, berså, studsmatta, gungor, lekstuga och hönsgård. Och oräkneliga tomtar, troll, änglar och djurskulpturer, varav en del bor i egna små hus. Ungefär så kan man beskriva Inga-Lill Lindblads och Anders Anderssons trädgård i Högtomt strax nordost om Uppsala.
– Alla frågar om jag har en plan med trädgården. Men jag bara tycker om skulpturer och sittplatser, säger Inga-Lill.
Vänner kommer med överblivna stockar, möbler och grejer och frågar om hon vill ha. Det är därför det står en gungstol och en spinnrock under en tall. En trasig väderkvarn blev ett litet hönshus för en prydnadshöna. Under en stor vit parasoll tronar en vit korgstol med en byrå bredvid. I en utdragen byrålåda växer det senaste inköpet, en lila petunia.
Allt tar Inga-Lill Lindblad emot och gör något av. Hon är lite av en allkonstnär, med pysselverkstad i hela nedervåningen av huset. Bland annat tillverkar hon julbockar av granris som hon säljer på julmarknader och hon gjuter figurer i färdiga gjutformar. Två småfåglar sitter på trappan till altanen och i en pytteliten korgstol sitter en nallebjörn täckt med cement.
– Det var jobbigt att krama in cementen i nallen, säger hon.
Huset byggde de 1979, men det var inte förrän 2011 som Inga-Lill Lindblad satte igång på allvar med trädgården. På baksidan trollade hon bort skogsbacken – sågade ner träd, sly och buskar och spettade bort rötter och all mossa från berget.
– Jag har spettat rötter till förbannelse och hade blodsmak i munnen många gånger, säger hon.
Maskiner avskyr hon. Allt gör hon för hand.
Berget tog hon fram i öppen dager för att utöka blomsterodlingarna och lyfta trädgården till nya höjder.
– Hon har skrapat och sopat bort en tjock matta av mossa, säger Anders, måttar en decimeter med tummen och pekfingret och fortsätter:
– Jag var emot det, jag är rädd om mossa som tar många år att växa, men nu tycker jag att det är fint.
Inga-Lill tycker det är roligt med kulturarvsväxter och låter digitalisen breda ut sig i bergsskrevorna.
– Kattfot satte jag dit själv, den är nästa utrotad. Annat har självsått sig i springorna, säger hon.
Löjtnantshjärta finns här också. Och i kanten av gräsmattan på framsidan får prästkragarna växa sig höga. Gräsklipparen tar omvägar.
Båda är ganska nyblivna pensionärer. Anders Andersson har arbetat som glasmästare i 25 år. Hans intressen är jakt, friluftsliv och att snickra. Inga-Lill Lindblad är florist, men jobbade de sista femton åren med intellektuellt funktionsnedsatta i Uppsala kommun. Man förstår att trädgården är hennes revir.
– Jag tycker det är roligare att odla grönsaker, men nu har hon tagit över det med och är där och petar, säger Anders.
Men även om det är Inga-Lills livslust att jobba i trädgården märks det att även Anders uppskattar den. Han sitter gärna i någon av sittgrupperna och njuter av det han ser, till exempel det höga gräset som självsått sig på berget och står vackert även på vintern.
– Och på kvällen tänds lyktor svagt lite här och var. Framför allt på hösten är det jättefint, säger han.
Mycket av inspirationen kommer från tv-programmet Trädgårdstisdag, med Pernilla Månsson som programledare.
– Hon gjorde en trädgårdsgång av gamla rostiga bildelar. Jag vill ha allt rostigt och ruffigt. Inget ska vara nytt, säger Inga-Lill.
Anders tycker det är synd att flamingofåglarna får stå och rosta. Om han fick bestämma skulle de lackas. Men han medger att det blir ganska snyggt.
Vi traskar vidare och kommer till badkaret. Inga-Lill drar av locket.
– Det här är ganska schysst. Barnbarnen gillar det, de tycker det är roligare att bada utomhus, säger hon.
– Och så gör det inget om det stänker, tillägger Anders.
Vattnet värmer de i en pannmur, en sådan man kokade vittvätten i förr i tiden.
Den första ingivelsen till trädgårdsskapelsen fick Inga-Lill när de var med husbilen till Höga kusten och besökte en trädgård.
– Det var samma sak som här, man gick runt och gjorde upptäckter, berättar hon.
Hon skulle gärna visa upp sin egen trädgård om hon blev kontaktad av trädgårdsintresserade. Och eftersom hon själv mår så bra av den drömmer hon om att ha grön rehabilitering här för dem som behöver, men konstaterar att hon inte har rätt utbildning för det.
Vi går hela varvet runt och hamnar så småningom vid hönshuset. Anders öppnar dörren. Fem hönor och en tupp trippar glatt kacklande ut i skogen. De tre som stannar kvar är nya och inte accepterade i flocken ännu.
– En av dem är en tupp fast hon som sålde dem sa att alla var höns, säger Inga-Lill missnöjt.
– Det är jättesvårt att se om det är en tupp eller höna, men vi vet, för han har försökt gala, säger Anders.
Vad är det bästa med er trädgård?
– Det finns något att göra hela tiden och det är en otrolig avkoppling att jobba i trädgården. Det finns inte en tanke i huvudet, bara det här, svarar Inga-Lill och sveper med handen över sitt verk.
– För mig är det bästa att hon kan gå här medan jag grejar med mitt, men jag vet var hon är. Man nöter inte på varandra, säger Anders.
När jag frågar om trädgården har några nackdelar börjar de kivas lite. Han vill gärna resa bort med husbilen, men säger att hon blir rastlös efter två eller tre dagar och vill hem till trädgården. Hon invänder:
– Nej, jag tycker om att vara borta. Vi har många vänner som gärna bor här och sköter trädgården och hönsen. De tycker att de haft en underbar semester.
Hur ser trädgårdsplanerna ut framöver?
– Vi har ett berg till, säger Anders och skrattar.
– Jag ska försöka utveckla trädgården med planteringar åt det håller, säger Inga-Lill och pekar mot den lilla del som fortfarande är naturtomt.
Det hörnet av tomten har mycket kvällssol, så det lär bli minst en sittplats till. Och det kommer att krävas mer slit med att ta bort träd och mossa, men det verkar ju vara till mer glädje än besvär.