– Det känns som när ens tonåringar ska flytta hemifrån: "Åh hur ska ni klara er ensamma ute i vildmarken?", säger Sara Nilsson.
Hon pratar om sina broccoli- och kålplantor som hon planterat ute på sin odlingslott, efter att ha sått dem och sett dem växa upp i krukor hemma i radhuset. Sara Nilsson är ordförande i föreningen Knivstaodlarna, som har sina odlingslotter mellan det nybyggda idrottshuset på Södervägen och järnvägsspåren.
Föreningen startade 2018, men Sara Nilsson och några till började testodla där redan året innan.
– Jag flyttade hit 2015 och cyklade förbi här någon gång. Då såg jag ett par fallfärdiga skjul och mitt i allt högt gräs fanns en odlare. Jag googlade och såg att det har funnits odlingslotter här tidigare, men att föreningen lagt ner. En vän och jag ville börja odla, men de andra två odlingsföreningarna var fulla. Så vi kontaktade parkingenjören Ann-Catrin Thor på kommunen om den här platsen. Hon blev eld och lågor! säger Sara Nilsson.
Snart hade kommunen plöjt marken, ordnat med vatten och ställt dit ett skjul för trädgårdsredskap. I dag är sex personer med i föreningen. I en pallkrage blommar jordgubbarna som Sara fått av sin odlingsgranne. I dag ska hon plantera vitkål som hon fått av en annan odlarvän i föreningen.
– Det är spännande att se vad och hur alla odlar. Vi gör på väldigt olika sätt, vilket är helt okej. Alla åker hit enligt sina egna premisser och ambitionsnivån är också olika. Jag är amatör. Bertil i lotten bredvid har odlat i många år, säger Sara Nilsson.
Hon försöker göra sin lott till en liten park, med gångar mellan olika avdelningar som avgränsats med plankor och stenar. En bit högre upp ligger grönsakslanden kant i kant.
Mellan järnvägsspåren och grönsakslanden sticker pinnar upp ur det höga gräset. De markerar ut var nya odlingslotter kan grävas. Ofta går odlingslotter och kolonilotter åt fort. I skrivande stund har Knivstaodlarna plats för sju-åtta odlingsplättar till, men under helgen ska sex spekulanter titta på platserna.
– Vi vill bli fler. Det finns ju plättar kvar och syftet med dem är att de ska odlas på. Dessutom är det ju så trevligt att komma hit och så är Bertil eller Simona eller någon annan här. Vi hälsar på varandra när vi ses på bussen eller badet. Det är en gemenskap, säger Sara Nilsson.