Från magi och medicin till trendväxt

Den är ett lika självklart inslag på skogspromenaden och i blomkrukan på fönsterbänken som i konst och inredning. Kring ormbunken svävar ständigt en aura av mystik.

Länge fanns det en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbunkar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp.

Länge fanns det en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbunkar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp.

Foto: Elisabeth Svalin Gunnarsson

Trädgård2019-10-19 08:03

Men kan man verkligen skriva en hel bok om ormbunkar?

Jodå, det går alldeles utmärkt, trädgårdsmästaren Anton Sundin har just levererat ett praktverk på 224 sidor om den mytomspunna växten. Nu finns det förvisso 12 000 kända arter så det saknas inte material att gräva ned sig i.

– I Sverige har vi bilden av ormbunken som den där skuggväxten som sprider sig lite för mycket och tar aningen för mycket plats. Lite av en problemväxt, men när jag började min research upptäckte jag att ormbunken var så mycket mer än en trädgårdsväxt. Det fanns så mycket spännande att berätta och jag vill visa på ormbunkens bredd, säger han.

Ormbunken är en av de äldsta växtfamiljerna på jorden med 400 miljoner år på nacken, vilket betyder att vi kliver runt i samma växtlighet som dinosaurierna en gång gjorde. Den har följt människan som en mytomspunnen påminnelse om en svunnen tid. Uråldrig, men samtidigt tidlös.

– Den har liksom alltid hängt med, inte minst grafiskt där den är ett klassiskt motiv i konst, hantverk och heminredning. Jag tror att den tilltalar oss i sin enkelhet, men ändå formstarkhet, säger Anton Sundin.

Det var framför allt i det viktorianska England under 1800-talet som ormbunken hade sina glansdagar och blev en trendväxt som tillskrevs närmast övernaturliga krafter.

– Den sprids med hjälp av sporerna på bladets baksida, men människor förstod inte på den tiden hur en växt utan blommor och frön kunde föröka sig och trodde att det måste vara något magiskt med den.

Man inte bara samlade och odlade ormbunkar utan började också avbilda den inom konst, design och arkitektur. Som heminredning var den närmast ett måste och blev ett återkommande motiv på tapeter, tyger och porslin. Järn var ett särskilt populärt material att avbilda ormbunkar i, med gjutjärnsbänken Fern and Blackberry som det mest kända exemplet.

För Anton Sundin är ormbunken först och främst en mångsidig trädgårdsväxt med flera användningsområden.

– Örnbräken som många ser som ett besvärligt ogräs blir exempelvis otroligt fin kompostjord. Den blir lite surare än andra kompostjordar och skulle kunna vara ett komplement när vi ska odla surjordsväxter. De jordarna man normalt köper till sådana växter innehåller mycket torv som är en ändlig resurs, så potentiellt skulle det kunna vara att stort användningsområde.

Även inomhus fyller ormbunken en funktion. De renar luften och ökar fuktigheten vilket är perfekt för vårt torra och kalla vinterklimat.

– Sedan är det också enkelt att inreda med ormbunkar. Som krukväxt kräver den inte så mycket ljus så man kan ställa den i bokhyllan eller i ett hörn. Den ska dock inte torka ut helt. Ormbunkar gillar regnskogsklimat och tar gärna in vatten genom bladen, så duscha dem med sprejflaska då och då, säger Anton Sundin.

Ormbunkar har sedan urminnes tider använts som medicinalväxt och ansågs tidigare kunna råda bot på bland annat astma, håravfall, reumatism, njurbesvär och mask i magen. I dag är det få som sätter så stor tilltro till de hälsobringade effekterna, men i Asien används den fortfarande som naturläkemedel och av roten till stensöta kan man koka ett te som sägs ha både lugnande och slemlösande effekt.

Länge fanns det även en tro att ormbunken kunde skydda huset mot allt från häxor och väsen till råttor. Det är därför man ofta kan se ormbunkar som växer längs husgrunden eller på ömse sidor av ingången till gamla torp.

Ett utmärkande drag hos ormbunken är knoppningen på våren. Bladet ligger ihoprullat i en hård snurra som kallas kräkla, eller fiddlehead på engelska, döpt efter snarlikheten med biskopsstaven och huvudet på en violin. Sakta vecklar bladet sedan ut sig och sträcker på sig likt en sömndrucken katt. Processen tar som regel några dagar beroende på vädret.

– Vissa arter rullar ut alla bladen på en gång på våren, medan andra håller på successivt under året. Det blir en fin designeffekt i trädgården när man har utvecklade blad och kräklor i kombination, väldigt läckert, säger Anton Sundin.

Hur är då ormbunkens status i dag?

Onekligen på frammarsch, både i trädgården, som krukväxt och i heminredning, enligt Anton Sundin.

– Förr var ormbunken en självklar rumsväxt som gärna placerades i vackra krukor i ett norrfönster eller på en piedestal en bit in i rummet. Fram till 1970-talet var den omåttligt populär, men sedan började den framstå som lite gammaldags _ en mormorsväxt.

– Nu är intresset på väg tillbaka och den håller på att återta sin forna position som trendig rumsväxt. Dessutom klarar många av de sorter som finns i handeln i dag vårt inomhusklimat bättre än de gamla sorterna som ofta fick gulnade blad och blev allmänt skräpiga.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!