Hur är det att bo i Tobo, den lilla bruksorten, gömd inne i Upplandsskogen? För Carina Lindén blev det ett lyft att flytta hit. Hon lämnade Uppsala när lägenheten skulle renoveras och hyran höjas med 3 000 kronor i månaden. Det var ett par år sedan nu.
– Jag har bara positivt att säga om Tobo. Här är lugnt och skönt och naturen är vacker. Jag får ofta se vilda djur här, säger hon.
Carina Lindén är på väg över den blå gångbron över tågrälsen. Hon ska till Uppsala där hon arbetar på Akademiska. Upptåget funkar fint och hon har bevakning i telefonen som i förväg varnar om försenade tåg.
I Uppsala har hon också barn och barnbarn.
– De gillar att åka till mormor på landet, säger Carina Lindén.
Inne i byn möter slitna hus och industrilokaler. Det ser ofta sjavigt ut. Men här finns också idylliska kvarter med gamla hus och gårdar. I fornstora dagar fanns här post, bank och flera affärer. I dag finns inget kvar. Men nyligen hände något. Pizzerian, som ligger i lokaler som tidigare inhyst klädbutik, post och frisör, har byggt ut och öppnat en liten livsavdelning. Här arbetar Jennifer Frederiksen, en verklig ambassadör för sin hemby.
– Jag älskar Tobo. Många av mina vänner har flyttat men det tänker inte jag göra, säger hon stolt och tar emot en lunchbeställning av en stammis på telefon.
Hon säger att det inte finns någon standard för hur du ska vara i Tobo.
– Här är lugnt, men absolut inte dött som man kan känna på många andra mindre ställen. Och här är ingen stress eller press, man får vara precis som man vill här.
Jennifer Frederiksen berättar upprymd om när det lokala bandet The Ylers spelade på pizzerian.
– Det var fullproppat. Men alla som ville fick plats, säger hon.
Musiktraditionen är stark i Tobo. I ett gammalt jaktlott ligger ett nationellt folkmusikcentrum, uppkallat efter nyckelharpans moderna fader Eric Sahlström. Han levde sitt liv runt Tobo. Framför en brinnande brasa i den öppna spisen är det dans till polskor och vals. Det är julavslutning för dem som går den ettåriga dansutbildningen.
VD för institutet är Hadrian Prett, trogen Upptågetpendlare. Men åt "fel" håll. Han reser dagligen från Stockholm till Tobo.
– Att pendla funkar jättebra.
Institutet betyder mycket för orten, tror han.
– Vi har aktiviteter som vänder sig till lokalsamhället. Varannan vecka har vi till exempel Tobotorsdag, med musik och dans, säger han.
Närmsta granne är de idylliska rödmålade gårdarna som kallas Västerbruket. Här bor Birgitta Freij i det gamla värdshuset, och här har döttrarna Rebecca och Isabella Freij vuxit upp. I dag borde de i Halmstad respektive Uppsala och har egna barn som sover gott i barnvagnarna. Systrarna har inga negativa känslor inför sin uppväxtort, men skulle inte kunna tänka sig att flytta tillbaka
– Så mycket service har försvunnit. Men det känns som att komma hem när vi är här. Och det finns ett stort engagemang, det märks när det är julmarknad eller midsommarfirande, säger Rebecca Freij.
Och något har hänt sedan de växte upp. Förmodligen är det Upptåget som gjort orten attraktiv igen. Det är fler än Carina Lindén som vill flytta hit.
– Huspriserna har gått upp, och det har varit budgivning på husen, säger Isabella Freij.