Gunilla Silverun och Anna Patzauer Personne knackade dörr på Skolgatan för att lära känna familjerna där.
Ett stenkast från de gula bostadshusen – rikskända för råttor, mögel, kyla och mycket annat som inte ska förknippas med ett hem för barnfamiljer – ligger betydligt trevligare kvarter. En liten skogsdunge skiljer villorna på Skogsbovägen, och de utdömda brukslängorna på Skolvägen, åt.
– Jag flyttade hit från Stockholm i samband med pandemin och då hade min kompis Gunilla från Uppsala redan köpt hus här. Men jag klarade inte av att bara gå runt på Skogsbovägen, plantera blomlökar och låtsas som ingenting, säger Anna Patzauer Personne.
Det hon syftar på är hur hennes grannar, i skandalhusen på andra sidan dungen, har det.
– Det är förskräckligt. Vi ser att många lever i misär, de har bara försörjningsstöd, betalar kallhyra och värme ingår alltså inte. Många lever under existensminimum, tvingas att låna pengar och på vintern blir det extra besvärligt när de inte har råd med värme.
– Oerhört tufft att starta ett liv i Sverige under de förutsättningarna, säger väninnan Gunilla Silverun.
I juni förra året gick grannarna runt och knackade dörr hos familjerna. Då hade dom inte en aning om att det skulle bli startskottet för ett helt nytt nätverk i Tobo.
– Vi frågade om det är något vi kunde hjälpa till med och om de undrar över något. Många av familjerna kan inte läsa och har därför stora problem med myndighetskontakter. Vi fick fullmakter och kunde även assistera vid en hel del läkarbesök, säger Gunilla Silverun.
Vänninorna bor nära skandalhusen men ändå är tillvaron en helt annan värld.
Sakta men säkert lärde de känna fler familjer och vänskapsband knöts. Samtidigt var det en hel del som behövdes göras. Förutom kontakter med hyresvärdar, myndigheter och sjukvård behövdes det även handfasta tag. En vecka tvättades 60 maskiner och kläder hängde på tork lite överallt i området, eftersom enda maskinen i tvättstugan var trasig.
– De är såna jävla kämpar, de vill jobba och lära sig språket. En ensamstående mamma med fyra barn går upp klockan tre på natten för att åka tåg klockan fyra och börja jobba i Uppsala klockan sex. Ett halvtidsjobb som blir obetald heltid på grund av restiden, säger Anna Patzauer Personne.
Ska inte socialtjänsten hjälpa till med det ni gör?
– Det är inte bara socialtjänsten utan många andra myndigheter brister också i ansvaret. Samtidigt handlar det verkligen inte bara om att vi hjälper flyktingar utan de hjälper oss också. Det har gett oss så mycket att få bli en del av varandras liv.
Gunilla Silverun och Anna Patzauer Personne hade ingen aning om att deras intitativ skulle leda till ett helt nystartat nätverk i Tobo.
Tobonätverket började ta sin form under förra årets julfest ihop med Svenska kyrkan på Folkets hus. Förutom ett ordentligt party erbjöd kyrkan sommarjobb i deras kafé och med skötsel på kyrkogården. Ungdomar i skandalhusen fick nu för första gången tjäna egna pengar.
– Tänk dig själv hur stort det var för dem. Egna pengar, men också att lära sig allt annat viktigt: Passa tider, social interaktion och att utföra de uppgifter som behövs, säger Anna Patzauer Personne.
Under våren ordnades simkurser i Örbyhus simhall för 14 flyktingkvinnor där flera var livrädda för vatten. Iklädda burkinis vågade de sig ändå till bassängerna.
– Det var så mycket skratt och glädje. Visst var det osäkert i början men vi hade fantastiska simlärare som skänkte trygghet till deltagarna. Varenda en kom tillbaka till varje kurstillfälle och tre kvinnor lärde sig att simma, säger Gunilla Silverun.
Efter hand har flera lokalföreningar anslutit till det som nu heter Tobonätverket bland annat Kulturföreningen T, Vendtjod-sällskapet för medeltid, Strömmarförening, FN-föreningen, Kvinnoföreningen i Tobo, Majblomman, Ekumenia- och Svenska kyrkan samt Rädda barnen.
Tobohusen har blivit ökända i hela landet på grund av sina dåliga standard.
– Det är fantastiskt här i Tobo. Så mycket engagemang. Folk skjutsar fram och tillbaka och vill bidra på alla vis. Nyligen hade vi en stor sommarfest och då kom över 150 personer. Tobo är världens coolaste ställe nu, ler Anna Patzauer Personne.
En som fått hjälp av nätverket, bland annat med flytt ifrån de gula skandalhusen är Rahma Idris och hennes femåriga dotter Jasmin. De bor nu i en central hyreslägenhet i Tierp. Hon vill egentligen bo kvar i Tobo, men det gick bara inte.
– Det var så kallt och vi saknade el. Men platsen var bra jag kunde bara släppa ut min dotter för att leka med andra, men det går inte här i Tierp eftersom det är fullt med bilar utanför, säger Rahma Idris.
Hon kom hit från Etiopien 2018 och kulturkrocken var stor.
– Allt var svårt första tiden. Det var tufft att hitta någonstans att bo. Jag, min mamma och syster gick runt och frågade om någon kunde hjälpa oss att hitta ett boende. Jag kunde inte ens klockan och tittade på solen för bestämma tiden. Så vi kom för sent till möte med socialförvaltningen och det var inte bra.
För en tid sedan träffades Rahma och Anna på bussen. Nu är de vänner och stöttar varandra så gott det går.
Gunilla Silverun, Anna Patzauer Personne och Rahma träffas och umgås ofta efter första mötet på bussen.
– Det har haft jättestor betydelse för mig att få hjälp med myndighetskontakter och allt pappersarbete. Dessutom är Anna min handledare när jag övningskör, säger Rahma Idris.
I ungefär ett år har de övningskört och dagen innan vi träffas kuggade hon precis första uppkörningen.
– Egentligen är det lätt och det går bra att köra bil men jag gjorde tyvärr ett litet misstag. Nu siktar jag framåt, jag behöver körkort för att det gör det lättare för mig att få jobb.
Rahma jobbar inom hemtjänsten i Tierp och vill plugga till undersköterska.
– Min dröm är att bli barnmorska. Jag är väldigt envis och tänker kämpa hårt för att bli det. Det gäller att inte ge upp utan arbeta på med små steg. Då är det bra ibland med hjälp på vägen, säger hon.