Att åka folkrace var något som Joel drömt om länge. Den ideella föreningen Kumla funktionshindrades motorklubb startade 1997.
För snart ett år sedan blev Joel Falk inbjuden till Kumla för att köra folkrace på egen hand med en assistent bredvid sig. Något han såg mycket fram emot eftersom han annars inte är kapabel att köra bil själv.
– Han var så glad, jag trodde aldrig att vi skulle få ut honom ur bilen, säger Michael Valter, personlig assistent.
Michael har varit Joels assistent i åtta år. Det var han som följde med på äventyret till racerbanan i Kumla.
Joel har Trisomi 8 Mosaik och är rullstolsburen. Funktionsvariationen har ett varierat spektrum av symptom, men i Joels fall gör den främst sken av sig genom talsvårigheter och att han tänker långsammare. Han tappade även förmågan att gå när han var 11 år.
Så att få köra bil på racerbanan hade blivit något helt nytt och spännande. Men, det efterlängtade äventyret var nära att inte bli av eftersom han nekades möjlighet att ta med den förskrivna elrullstolen.
Joels mamma, Ulrika Falk, blev hänvisad av Tierps kommun att överklaga beslutet till förvaltningsrätten. Något som hon menar hade varit omöjligt att göra i tid innan resan till racerbanan. "Det är dessutom en väldigt ansträngande process att göra det", säger hon.
– Vi visste att det skulle vara väldigt ojämn terräng vid banan och förstod att vi skulle behöva ta med elrullstolen, säger Joels mamma, Ulrika Falk.
Att frakta med elrullstolen hade aldrig tidigare varit ett problem på längre resor. Med ett enkelt samtal till Tierps kommun har en taxibuss via Riksfärdtjänst bokats.
Joel håller på med många aktiviteter, framför sig (på bild) har han sitt schema. Tillsammans med assistenten Michael åker han bland annat till fritidsgården på tisdagar och till badet på onsdagar.
– Vi har alltid känt oss väl bemötta. Oftast har personen på andra änden bara blivit glad och sagt ”Ska Joel på utflykt? Vad trevligt, vad behöver han ha med sig?”, säger Ulrika Falk.
Men i april förra året när resan till racerbanan närmade sig var tonen annorlunda.
Några dagar efter att Ulrika bokat Riksfärdtjänst informerades hon om att Joel skulle hämtas med en vanlig bil – inte en taxibuss. Men en vanlig taxibil är inte stor nog för elrullstolen.
"Gällande elrullstolen anser utredande handläggare att det är ett hjälpmedel som behövs på resmålet och inte till själva resan", så står det i Tierps kommuns utredning.
– Med en vanlig rullstol i grus och gräs har Joel ingen chans att ta sig fram själv, säger Ulrika.
Helt plötsligt slutade alltså Joel beviljas specialfordon. Joel och Michael åkte ändå på resan utan elrullstolen vilket innebar ett slitsamt arbete för assistenten, som fick hjälpa Joel i en vanlig rullstol genom den krångliga terrängen.
Joel älskar att rida. Familjen har en lift på gården för att få upp honom på hästen. "Bowmore är en fantastisk häst, han har aldrig rört en fot när Joel ska upp", säger Ulrika.
– Elrullstolen är ingen lyxartikel utan en nödvändighet för att Joel ska kunna känna sig självständig och fri, säger Ulrika.
När UNT möter Joel och hans mamma i deras hem i Månkarbo kommer han åkandes på egen hand med sin "elrulle" för att mata familjens fyra hästar.
Den vit/svarta hästen i bakgrunden är Joels terapihäst – tinkerhästen Bowmore. "Joel är en riktig hästkille", säger hans mamma Ulrika Falk.
Joel är inte direkt en kortväxt man – nästan två meter lång – och enligt Ulrika svår att flytta.
– Just nu kan han flytta sig själv, men vi vet ju inte hur länge det är möjligt.
Det faktum att Joel fortfarande kan flytta sig själv från sin rullstol, till exempelvis ett bilsäte, är en sak som kommunens handläggare hänvisat till i den utredning som fastställer att Joel inte längre kommer beviljas specialfordon.
Ulrika hjälper Joel att ta av sig skorna när de kommer in efter de matat hästarna. Till vardags är hon hemma och tar hand om Joel och gårdens många djur.
Cecilia Vainio, områdeschef på Tierps kommun, är ansvarig för ärendet och svarar att de inte kommenterar enskilda ärenden. Utredningar av denna sort menar hon utförs med inkomna handlingar och personliga samtal med sökande eller kontaktpersoner som grund.
När Joel först blev nekad ringde Ulrika upp områdeschefen som då meddelade att beslutet stod fast efter att hon kollat upp hans tidigare resor.
– De personer som kan göra överflyttningar från rullstol till bilsäte, även med hjälp av annan, har inte rätt till specialfordon. Bedömningen av Riksfärdtjänst utgår enbart från vilken hjälp som behövs under färden och inte för den hjälp som behövs vid resmålet, uppger Cecilia Vainio.
Hon lyfter även fram att Joel alltid kan överklaga beslutet och styrka sina behov av hjälp.
"Vid bedömning av rätten till riksfärdtjänst följer Tierps kommun lagen samt det rättspraxis som finns inom området", uppger Cecilia Vainio.
Ulrika vet dock av erfarenhet att det är en lång process att överklaga beslutet.
– Vi skulle aldrig hunnit göra det i tid innan den resan, säger hon.
Tidigare har de fått hjälp av ett juridiskt ombud i en liknande process, trots detta beskriver Ulrika det hela som "jättekrångligt".
När han är hemma så rullar Joel ibland omkring på sin kontorsstol. Dagen innan UNT mötte honom hade han och assistenten Michael åkt till Gävle för att gå på Brynäs-match tillsammans.
Snart ska Joel och Michael åka på ett nytt äventyr tillsammans till Romme – men de nekas fortfarande att åka med ett specialfordon, så det blir en vanlig rullstol även på den resan. Det var inte heller länge sedan som Joel blev erbjuden att åka till Skansen. Familjen tog beslutet att åka dit med egen bil eftersom Joel ändå inte hade fått med sig elrullstolen.
– Jag var livrädd att vi inte skulle orka hålla rullstolen i upp och nedförsbackarna, säger hon och fortsätter:
– Det hade varit så lätt om Joel bara hade kunnat ta med sig elrullstolen.