Helena jobbar ideellt med lägren. I framtiden drömmer hon om att kunna arbeta med detta på heltid. "Drömmen vore ju att få jobba med det här och skapa ännu bättre förutsättningar för barnen".
"Diabetes äger, för vi får åka på läger". Så står det skrivet med färgglada bokstäver på skyltarna på lägergården i Ängskär när Diabetesmammorna för tionde sommaren i rad anordnar kollo för barn som har sjukdomen diabetes typ 1.
– Om jag hör ordet diabetes så vill jag inte ligga i gyttjan och kräla, utan jag vill flyta runt någonstans och tycka att det är okej. Det här är ju en sjukdom man måste leva med hela sitt liv. Man måste hitta en balans och glädjen i det, säger Helena Westlin.
Helena Westlin och Lotta Carlberg har båda barn med diabetes. Är 2011 åkte de tillsammans till Turkiet på ett kollo för barn med diabetes. Då väcktes idén om att anordna något liknande i Sverige. Sagt och gjort. Nu anordnar vännerna sju läger om året, varav fyra i Ängskär utanför Hållnäs.
– Diabetes påverkar barnen mycket i vardagen. Man kan inte delta i alla aktiviteter på grund av lågt blodsocker eller för att det inte finns någon som kan följa med och hjälpa till. Det är ju en sjukdom som väldigt snabbt kan bli akut. Många barn blir väldigt begränsade i sitt sociala liv, säger Helena.
Lägren innebär hårt arbete. Arbetsdagen börjar klockan 6 på morgonen och slutar klockan 12 på natten. Helena berättar att man är trött på kvällen, men att det alltid är värt allt jobb.
Tanken med lägret är att barnen ska få träffa andra barn med diabetes. I vardagen känner många att de alltid sticker ut. Dessutom är det många som inte känner någon annan med diabetes, och därför är det viktigt för dem att få träffa andra som har en liknande vardag, berättar Helena.
– Det största för barnen är att få känna att de inte är ensamma. Här är diabetes normen, det är inget konstigt. Det kan de ta med sig hem sedan.
Barnen och föräldrarna tävlar i lag på lägret. Helena menar att gruppdynamiken är viktig, men även att det är viktigt att se varje barn.
Många barn vill komma tillbaka till lägret år efter år. Söktrycket är dock högt. Till lägrena i Tierp var det ungefär 250 sökande men bara mellan 88 och 90 platser.
Helena förklarar att även om de inte kan bota sjukdomen kan de hjälpa barnen att se positivt på den.
– Som min dotter sa en gång, "mamma jag behöver aldrig vara ensam med diabetes för jag kan tänka tillbaka på lägret". Det är fint att veta att man ingår i ett sammanhang.
Barnen får ta med sig varsin förälder på lägret. Helena menar att föräldrarna får utbyta erfarenheter och kan lära sig av varandra. Eftersom det kommer deltagare från hela landet kan man ta del av erfarenheter och idéer från sjukvården i olika regioner.
– Jag tror att lägret är en stor pusselbit i hur ens framtid kommer att vara och hur ens inställning till sjukdomen är. Dels att man får träffa andra barn, men även att få prata med ungdomsledare med diabetes som kan vara förebilder och berätta att "titta på mig nu, jag gör det här och det här".
Helena menar att det inte bara är ett läger för barn utan även för föräldrarna. På det här lägret kommer en psykolog och föreläser om föräldrarperspektivet på att ha ett barn med diabetes.
Helena menar även att lägret kan vara en plats för föräldrarna att få prata ut med andra i en liknande situation.
– Alla har inte förståelse för hur det är att aldrig få sova och aldrig få vara trygg. Varje morgon när jag vaknar så tänker jag på min son och undrar om han lever. Det är den första tanken jag tänker varje morgon.
På lägret blandas gruppaktiviteter och lekar med föreläsningar för föräldrarna. När UNT besöker lägret är barnen och föräldrarna uppdelade i lag och leker lekar på olika stationer. Temat för året är "bäst på mest" och lagen tävlar mot varandra.
– I eftermiddag kommer allt urarta i ett stort vattenkrig, säger Helena och skrattar.
Ängskärd lägergård är vackert belägen precis vid vattnet.
Många av ledarna på lägret har själva diabetes. Andra är anhöriga till personer med diabetes.
Helena berättar att lägret ger föräldrarna möjligheten att låta sina barn få åka på läger utan att oroa sig, eftersom alla på lägret har kunskaper om diabetes.
– På schemat förmedlar vi om det är en snabb eller långsam aktivitet. Det är viktigt att veta så man vet hur man ska anpassa sitt insulin. På kvällarna och nätterna finns bord med digestivekex och Dextrosol om barnen behöver fylla på.
Lägret ska hjälpa barnen att hitta glädje i sjukdomen.