Paret går inte utefter någon särskild stil, utan följer inspirationen vart den än leder - om det så är till rokoko, indiskt eller något helt annat.
Salongen byggdes 1939 som en utbyggnad av det hus de nu har som bostad. När Anna Källström och Pekka Palomaa flyttade in var dock bioduken redan borta eftersom lokalen sedan 80-talet använts för konferenser.
– Det finns inte kvar så många spår av själva biografen. Det finns inte heller kvar några originalbilder här inifrån, och det är ju lite synd. När vi tog över var det bara ett gulvitt konferensrum, och hela huset var ganska opersonligt. Men det är roligt att rusta upp det och göra så att det ser lite äldre ut igen, berättar Anna Källström.
Inredningsdetaljerna är hämtade från en rad olika platser. De uppstoppade djuren på väggarna hängde exempelvis från början hemma hos en kund.
– Egentligen skulle jag bara köpa nån men det blev allihopa, säger Anna Källström med ett skratt.
Men även om mycket redan fixats så finns det fortfarande många kreativa idéer kvar att utforska.
– Vi vill att det ska vara inspirerande att komma hit, det ska vara spännande. Men vi går inte efter nån specifik look. När vi gjort om gästtoan kanske det är i en helt annan stil än den här lokalen, det beror på vad vi får tag i och vart vi får inspirationen ifrån, men det är roligt när det händer mycket.
Atmosfären i lokalen speglar beskrivningen och vart man än tittar finns det något nytt för ögonen att upptäcka. Det är högt till tak i både stämning och byggstil – och att byns historia i sig inspirerar, märks tydligt.
Att studion tidigare varit biosalong märks bland annat på antalet kvadratmeter. "Om man till och med kan ha motorcyklarna inne så är det ganska stort!", säger Anna Källström skämtsamt.
– Det är verkligen häftigt att bo på en plats med en så speciell bakgrund. Det finns liv och historia överallt här och vi gillar ju gamla hus. Helheten är också så vacker, dels kraftverket i sig men även alla byggnader och alla fantastiska stenläggningar. Det ligger många hantverkstimmar bakom och det uppskattar vi.
Anna Källström förklarar att de också fått mycket renoveringsinspiration av att prata med och vara hemma hos grannarna.
Skulle man kunna säga att det finns en Untra-anda?
– Ja men det gör det verkligen. Vi som bor här gör det för att vi gillar byn och det blir ju en naturlig gemenskap. Många hus var tidigare lägenheter och stilen var 80-tal. Ur detta har alla behövt skapa ett hem, så det är jätteinspirerande att besöka varandra och ser hur alla har gjort.
"Både jag och Pekka är väldigt byggkreativa av oss", berättar Anna Källström.
Men det är inte bara bygden i sig som väcker den kreativa andan. Också den kringliggande naturen är en källa till glädje och inspiration.
– Det är en miljö som fungerar i alla väder – oavsett om det är vinter eller sommar så gör vattnet och naturen att man blir glad av att se sig omkring!
Huset i sig var under en lång tid en samlingslokal för byborna. Det kallades också av den anledningen för Mässen, och har utöver biosalong också huserat en matsal med tillhörande restaurangkök.
De uppstoppade djuren köptes från en kund.
– När vi tog över fanns det i delen längst bort ett rum på 70-80 kvadrat med restaurangbord, berättar Anna Källström.
Husets restauranghistoria kanske ännu inte skrivits klart. Bland framtidsplanerna finns nämligen också en liten cafétanke.
– VI har ju möjligheten här till att hitta på grejer eller ha events, och eftersom vi är intresserade av motorcyklar så har jag en liten dröm om att kanske ha ett mc-café. Men man skulle också kunna anordna lite större grejer, kanske bjuda in andra lokala konstnärer till att ställa ut sina alster här.
Huset är beläget nära själva kraftverket, tegelbyggnaden som skymtas i bakgrunden.