– Det är klart att det känns tråkigt att det blivit som det blivit, men för mig är det här en livsstil och än så länge kan jag livnära mig på fisket, säger Per-Gunnar Persson.
Hamnen i Gudinge är inte tom på något sätt, men i fiskebodarna i samhället lyser fiskarna i dag med sin frånvaro. Istället för fiskebåtar är det fritidsbåtar som ligger förtöjda där i dag.
Undantaget är Per-Gunnar Persson som i dag är den enda yrkesfiskaren som har hamnen i Gudinge i nordöstra Uppland som bas.
– Den sista kollegan här gick i pension för ett par år sedan, säger Per-Gunnar.
Även Per-Gunnar Persson kunde ha gått samma väg om det inte varit för Gudingebon och kompisen Henrik Wahlström.
– Sällskapet är viktigt där ute på sjön och hade det inte varit för Henrik och att han hade haft möjlighet att hjälpa till på båten när jag ska ut och fiska, då hade nog också jag slutat, förklarar Per-Gunnar.
Enligt länsstyrelsen i Uppsala län så finns det 23 registrerade yrkesfiskare i länet (9 i Östhammar, 5 i Tierp, 5 i Älvkarleby och 4 i Enköping).
Per-Gunnar Persson är fiskare i tredje generationen.
– Som Hållnäsare får man fisket med modersmjölken. När jag var liten på 1970-talet var jag med farfar och farsan ut på sjön. Då fanns det ett sjuttiotal fiskare här i Östersjön från Gräsö och uppåt.
Går man tillbaka till 1930-talet så fanns det runt 250 mindre yrkesfiskare av Per-Gunnars typ i området.
Han menar att det finns en mängd faktorer som påverkat varför antalet mindre yrkesfiskare minskat över tid runt om i länet. Hoten stavas skarv och säl som lever på fisk, men även förstör fiskeutrustning. Men även en minskad efterfrågan på fisk och sämre försäljningskanaler för Per-Gunnar Persson påverkar verksamheten.
– Även de stora trålare som ligger långt ute i Bottenhavet påverkar oss då de drar upp stora volymer fisk. Jag har förståelse för deras verksamhet, men min känsla är att mycket av deras fångst blir fiskmjöl och inte mat på bordet. Det här påverkar mina möjligheter att fiska tillräckligt stora volymer med fisk.
Det här är faktorer som påverkar lönsamheten i verksamheten, menar Per-Gunnar som även förädlar och själv säljer fisken via olika kanaler.
– En annan sak som påverkar, framförallt återväxten i yrket är att det handlar om miljonbelopp för att starta en verksamhet, då du behöver investera i båt och utrustning, förklarar Per-Gunnar Persson.
Han menar att fisket är en livsstil för honom och att åtta timmars arbetstid inte existerar. Henrik Wahlström nickar instämmande och konstaterar:
– Du jobbar tills du är klar ute på sjön. Ibland blir fångsten mindre och ibland större.
Den kväll när vi träffar Per-Gunnar Persson och Henrik Wahlström ska de fiska strömming för första gången i år.
När vi i sakta mak åker ut med båten Elisa i Bottenhavet så anlägger Per-Gunnar en lite filosofisk vinkel på sitt arbete.
– Många inne i stan drömmer om havet. Jag får leva deras dröm varje dag och gå ut på sjön. Sedan har jag alltid fascinerats av olika naturfolk och deras vilja att bara utnyttja det man verkligen behöver i naturen.
Han förklarar att han måste ta upp en viss volym fisk ur havet för att få lönsamhet och kunna leva av fisket.
– Som fiskare vill jag kunna få upp bra fisk som jag kan erbjuda mina kunder. Det har blivit tuffare med åren, men jag försöker att inte ta upp mer än vad jag behöver för att verksamheten ska rulla, säger han.
Per-Gunnar Persson menar att det krävs breda samtal kring de mindre yrkesfiskarnas roll för att de ska kunna finnas kvar.
– Fångstkvoter, sälar och skarvar är viktiga frågor som måste utredas och lösas för att vi ska kunna överleva.
Hur gick det då med det första strömmingsfisket för säsongen.
– Det blev bara ett kilo strömming och några nät som sälen förstört, säger Per-Gunnar Persson.