Från tidig eftermiddag till långt in på nattkröken avlöste spelmanslagen och folkdansgillena varandra på scen i Eric Sahlström Institutet med sitt spel. Och de lockade publiken till att röra sig flitigt och att efter pedagogiska instruktioner prova nya danser.
I varje hörn i det stora huset finslipade lagen sina framträdanden, eller utmanade varandra till improviserat buskspel. Älvkarleby spelmän och folkdansgille övade in i det sista inför sin tur på scen. De hade som extra komp ett av stämmans kanske mer udda instrument. Fast spelmannen bakom klaviaturen beskriver inte sitt spelverk som särskilt ovanligt.
– En vanlig tramporgel, sa Inger Blomstrand från Östhammar om sin behändiga och välpolerade ögonsten.
Helt vanlig är den nu inte, även om konstruktionen är densamma som hos en gammaldags skolorgel. Den är begränsad till fyra oktaver, är ovanligt hopfällbar och blir till en bärbar låda som är förhållandevis lätt att ta med.
– De fanns förr i vartenda missionshus och de gjordes för att prästerna skulle kunna ta med dem ut i byarna, när de skulle spela vid predikningar och psalmsång i stugorna.
Att konstruktionen är pålitlig, med mekanik som nästan aldrig går sönder är ytterligare ett plus. Inger Blomstrand tycker att hennes orgel spelar en betydelsefull roll som kompinstrument i gruppspel.
– Jag hör hur orgeln kittar ihop de övriga.
Så höll både musiken och dansparen ihop och de som inte blev varma nog på dansgolvet försåg sig med den spelmanssoppa som är en annan viktig del av stämmotraditionen.