Decembermorgonen är kärv med runt 20 minusgrader på perrongen i Tierp. En handfull vardagspendlare väntar på snabbförbindelsen till Stockholm, som glädjande nog verkar kunna både komma och avgå enligt tidtabellen klockan 06.33.
Andra årstiders mildare väder gör måhända pendlarfamiljens medlemmar mer pratglada under perrongväntan. Det är rätt tyst och igenknäppt vid spåret. Men för en rutinerad resenär som Kerstin Forsblom är kylan inget hinder för att redan före avfärd, med en kort replik inleda det som ska bli åtminstone ett timslångt samtal under resans gång om pendlandes vardag och villkor.
– Dom stjäl en kvart av oss varje dag.
Hon har ingen detaljerad statistik som underlag för sin kommentar. Att dagboksföra de förseningar, haverier och perrongbyten som hör resevardagen till skulle troligen ganska snart bli deprimerande. ”En kvart om dagen” är en kvalificerad uppskattning, byggd på många års arbetspendling mellan Tierp och Stockholm.
Tåget är en tidstjuv, blir alltså morgonens första lärdom.
Ändå är det inte pendlargnäll som kommer att dominera resesamtalet med Kerstin Forsblom och hennes pendlarkompis Eva Tammik. Visst har de synpunkter, konstruktiv kritik och förslag till förbättringar. Men de är också noga med att framhålla tågpendlingens fördelar framför till exempel att sitta i bilköer. Och valet att bosätta sig i Tolfta respektive Sandby utanför Tierp, men jobba i Stockholm, det har de gjort själva.
Ytterligare lärdomar blir i stället att pendlarvardagen präglas av närmast familjekänsla i en grupp som efter många år känner och känner igen varandra väl.
– Dig ser vi nog som ett nytt ansikte på perrongen, säger Eva Tammik redan i telefon när pendlarintervjun bokas och konstaterar att vi säkert inte ska ha problem att hitta varandra.
De värdesätter alltså pendlandets sociala dimension.
– På tåget kan jag jobba, läsa, sova, sticka. Det går att göra vad man vill. I bil kan du inte göra något, får sitta i köer och leta p-plats, säger Kerstin Forsblom.
Eva Tammik spär på med möjligheterna till lärorika möten, som när hon nyinflyttad till trakten fick mycket lokal kunskap av en nyvunnen tågkamrat. Hon framhåller också att pendlarna håller ihop och lämnar ingen i sticket om det kör ihop sig, till exempel när det är läge att dela på taxibilar eller på annat sätt ordna reservtransporter.
Mer från den ljusa sidan är det beröm de ger snöröjningen i Tierp.
– Det är visserligen ont om p-platser nära tågen, men det har varit plogat.
Undantaget hittills i vinter är perrongen och sandningen i gångtunneln.
– Där kanske kunde sättas upp en ledstång att hålla sig i, är en fundering.
I höjd med morgonturens oönskade uppehåll strax innan Häggvik är det dags att summera den kreativa kritik och de önskemål som resan bjudit på.
Fler snabba förbindelser är självskrivet på listan. De minns hemturen vid 16-tiden som försvann.
– Tåg från Stockholm varje timme mellan 15- och 19-tiden vore idealet, säger Kerstin Forsblom.
Att de ska stanna i Tierp är lika självklart.
– Återupprätta Tierp som järnvägsknut, säger Eva Tammik.
– Inte minst med tanke på arbetslösheten. Ska folk få jobb måste det gå att pendla, säger Kerstin Forsblom.
Hon önskar också bättre framförhållning i informationen om förseningar och ändringar och mins den katastrofala ruskvintern för två år sedan.
– Centralen var packad som en sardinlåda. Det var bara oljan att glida runt i som fattades.
Stockholmspendlarna framhåller också att Upptåget med byte i Uppsala inte är något bra alternativ för resenärer från Tierp, eftersom det innebär alldeles för lång restid.
Hur gick det då att pendla denna vintermorgon? Regiontåget rullade in på Stockholms Central med en försening på en halvtimme. Inget som stressade pendlarna eller oroade inför hemresan.
– Man kommer alltid hem på något sätt.