– Grevinnan åkte här i sin häst och vagn från och till slottet. Hela den här vägen kallas för Grevinnevägen och det är en äldre herre som har kämpat i flera år för att det ska sättas upp en skylt med namnet, så att fler känner till det. Vi vill kunna lyfta fram det som redan finns här.
Isabelle Axelsson har bra koll på Örbyhus. Egentligen möts vi i dag för att prata om henne och föreningen Utveckla Örbyhus Tobo Vendel (ÖTV) som hon är ordförande för, men jag får också en gedigen rundvandring i Örbyhus. Och inte bara som den ser ut en solig sommardag. Hon ger också en bild av hur det sett ut innan föreningen engagerat sig i olika delar, och vilka platser de planerar att förändra framöver.
Såsom grönområdet mellan järnvägen och Grevinnevägen som vi nu vandrar längs. En del buskage, några träd och en övervuxen gammal jordkällare skvallrar om en plats som kanske inte lämpar sig för annat än som ett tillhåll för fästingar, men Isabelle Axelsson och Utveckla ÖTV ser något annat.
– Här tänkte vi oss en ramp ner för barnvagnar. Grönområdet finns redan, men det är ingen som går här. Vi skulle kunna göra det till mer av en park, göra att det blir mer tillgängligt med några sittplatser och sånt, hinner hon säga innan ett förbisusande tåg avbryter.
Isabelle Axelsson är född och uppväxt i Örbyhus, men sökte sig efter en tid utomlands till Uppsala för att plugga sociologi och kulturgeografi. För några år sedan flyttade hon tillbaks till hemorten för att jobba som lärare på Örbyhus skola. Hon tyckte det var svårt att lära känna nya människor och tog initiativ till att starta en grupp för att prata om ortens utveckling. Snart började gruppen arrangera kvartalsfikor, där politiker från kommunen bjöds in för att prata med medlemmarna.
– Folk vill kunna vara med och få sätta agendan. Men förändring tar lång tid och vi vill hålla på med både kort- och långsiktiga projekt.
Utveckla ÖTV är tänkt att agera både som en paraplygrupp för aktiva föreningar i området och som en sambandscentral för intresserade medborgare. De projekt som diskuteras förmedlas i sin tur vidare till kommunen. Medan vi börjar promenera bort mot bron över järnvägen, fortsätter hon att peka ut och berätta om olika projekt som genomförts eller pågår. På deras inrådan har de gamla tennisbanorna bredvid Icas parkering gjorts om till boulebanor och kommunen jobbar på att sätta upp mer belysning inför vinterhalvårets mörker. Vi stannar till ett tag vid den nya lekplatsen på östra sidan av tågrälsen. Föreningen tipsade kommunen om att den kunde vara ett bra komplement till naturlekplatsen vid Kvarnbacken.
– Vi sa att det skulle passa bra med en lekplats även på den här sidan av spåren. Att komma med information och kunskap underifrån är något vi kan göra för att hjälpa kommunen.
Det är tydligt att Isabelle Axelssons engagemang i hemorten är på allvar och att hon är genuint intresserad av vad som sker och kan ske här. Hon skrattar och säger att om tiden inte var ett problem skulle hon vara inblandad i allt som föreningen åtar sig, men förklarar att meningen med föreningen inte är att några ska lägga ner all sin tid, utan snarare att göra engagemang lättare för alla.
– Målet är att få till så stor positiv skillnad, med så liten insats från styrelsen som möjligt. Det ska vara lätt för folk att engagera sig och göra det som de tycker är roligt i en förening. Allt behöver inte ta fem styrelsemöten att planera. Om någon vill få något att hända, så är vi en plattform för dem att göra det ifrån.