De får mat av pingstkyrkans medlemmar och ibland hittar de varor i containern där Tierps handlare slänger kasserade produkter.
För två år sedan kom den första romska familjen till Söderfors. De flyttade från staden Onesti i nordöstra Rumänien eftersom de hade svårt att få arbete och bostad där, berättar Sergio Pruteanu.
– Det är mycket rasism och fördomar mot romer i Rumänien, säger han.
Att de hamnade i Söderfors var en slump. I början bodde de i en bil men blev snart upptäckta av Mauri Harju, föreståndaren för Finska Pingstförsamlingen i Söderfors. Han tyckte synd om dem när det började bli kallt och gav dem en tillfällig bostad i kyrkan.
Sedan drygt ett år tillbaka hyr de en nedgången gård i närheten. Det har kommit ytterligare några familjemedlemmar och i dag är de runt 40 personer som bor tillsammans. 23 vuxna och 16 barn säger någon men siffran är oklar, liksom vad alla heter och hur gamla de är.
När UNT hälsar på är ett tjugotal personer hemma. Vissa av barnen går i skolan och resten av familjerna är ute och försöka tjäna pengar.
– De spelar dragspel i Tierp, Uppsala eller Gävle, berättar Maria Maradin.
På en dag brukar de få in några hundra kronor. Maria Maradin vet inte hur mycket de betalar i hyra men hon berättar att pengarna de får av att spela inte räcker särskilt långt. Nyligen var de tvungna att investera i en bil eftersom de inte hade råd med buss- och tågbiljetter. En stor del av pengarna går till mediciner till Maria Maradins mamma som har diabetes. Och så ska de ha mat till alla.
– Vi brukar leta i mataffärernas sopcontainrar. Nyligen fick vi tag på både äpplen och olja i en container.
Medlemmarna i Finska Pingstförsamlingen brukar hjälpa familjerna med mat, kläder och leksaker. De får också komma till kyrkan för att duscha eftersom de saknar varmvatten på gården.
– Det är jobbigt att se hur familjerna har det. Jag tycker särskilt synd om barnen, säger föreståndaren Mauri Harju.
Han önskar att familjerna skulle integreras bättre och att de fick lära sig svenska. Enligt Mauri Harju är språket viktigast av allt och han menar att familjerna aldrig kommer att få något riktigt jobb så länge de inte kan svenska.
– Det går tyvärr inte att försörja sig genom att spela dragspel eller tigga pengar, säger han.
Nu har familjerna fått ännu ett bekymmer. De har obetalda hyror på nästan 350 000 kronor, enligt den privata hyresvärden. Han har dessutom sålt gården och den nya ägaren vill inte längre hyra ut.
Mauri Harju funderar på om det finns lediga lägenheter i Karlholm. Han tycker att kommunen borde ställa upp för familjerna och ordna fram lägenheter. Sergio Pruteanu säger sig vara beredd att bo var som helst, bara de har mat, vatten och värme.
I dag är det si och så med värmen. För ett tag sedan blev elen avstängd i ett par dagar. Nu har kommunen löst problemet men det är fortfarande kallt i husen. Så kallt att Maria Maradin måste ha både ugnen och alla spisplattor på för att inte brorsbarnet Rebeca, 1,5 år, ska frysa när hon kryper runt på golvet.
– Det är många barn som bor här. Den minsta är bara sju månader, säger hon.
Alla som vi pratar med säger samma sak. Det var svårt i Rumänien och ingen vill åka tillbaka dit. Samtidigt är det svårt i Sverige, med pengar och handlingar som krävs för att delta i samhället.
– Vi vill leva som svenskarna, säger Maria Maradin. Vi vill gå i skolan och arbeta som alla andra, men vissa här saknar personnummer och då är det svårt.
Enligt Karin Herbertsson, rektor för rektorsområde 1 i Tierp, tar skolan emot alla barn upp till 16 år som är skrivna i området. Enligt henne spelar det ingen roll om barnen saknar personnummer eller identitetshandlingar och skolan har ofta flyktingar och papperslösa elever i verksamheten. För att få ett grepp om alla barn som bor i skolans upptagningsområde brukar skolpersonalen med jämna mellanrum göra sökningar mot folkbokföringen för att hitta barn.
Karin Herbertsson känner till de romska familjerna i Söderfors och berättar att flera av barnen därifrån går i olika skolor i området.
– Vi vet att skolan spelar en viktig roll för de här barnen. Dels kunskapsmässigt men också socialt. De får en fast punkt och ett sammanhang när de går i skolan, säger hon.