"Vi på landsbygden diskrimineras"

För ett par veckor sedan, 16 januari, bildades ett nytt parti - Landsbygdsdemokraterna - i Ställberg utanför Örebro. Sven Eriksson från Lövstabruk är en av sex medlemmar i interimsstyrelsen. Där sitter också företrädare för Dalarnas och Värmlands län. Alla män.
Jämten Ådi varnar med ett ihärdigt skällande i hundgården medan vildsvinsjägaren Elle avvaktar intill. Husse kommer ut på trappen med en krumbuktande Celine i ett rosa rep. Elle och Celine är båda av rasen griffon nivernais, Sven Eriksson har två av ännu bara 63 i landet. Vänliga och nyfikna, men utpräglade jakthundar. För jakt är ett av Svens intressen.

Han är stor, Sven, riktigt reslig och lätt opolerat lantlig i sitt lite ostyriga hår, sitt breda rödblonda skägg och sin rödrutiga skjorta. Vi sätter oss i köket och med den lika rödhåriga katten snoende kring benen dricker vi kaffe med opastöriserad mjölk och äter bullar som Stor-Sven - han kallas faktiskt så på bygden - "snott ihop" enkom för besöket, hävdar han.
Sven Eriksson har ett stänk humor i ögonvrån när han ställer motfrågor i samtalet. Men nu är han inte på skämthumör utan genuint förnärmad, det råder det ingen tvekan om:
- Vi är ingenting annat än en belastning, det är så man ser på oss landsbygdsbor. Glesbygden genererar inga pengar.
- Stadsborna kommer inte att acceptera att landskapet förbuskas, men får den levande landsbygden kosta något? fortsätter han, och ryter i:
- Nej tvärtom, vi som bor här straffas med punktskatter! Se på dieselpriset. Men bönderna är tvungna att använda sina maskiner, det blir inga miljöeffekter av höjda drivmedelsskatter. Bara inkomster till staten. Eller så får vi börja köra med häst!

Det måste bli skattelättnader på sådant som diesel och gödning, det är vad Sven Eriksson säger. Och hans parti. Och mera skattepengar måste komma landsbygden till del:
- Titta på skogsbruket till exempel, avverkar Stora Enso här i kring så går skatten till Finland. Skulle den i stället gå tillbaka till Tierps kommun, där timret tagits ut, så skulle barnen i Hållnäs skola få drickbart vatten. Att vattnet luktar och smakar illa, det finns det inga pengar till att göra något åt i dag.
Grunden för Landsbygdsdemokraternas program är alla människors lika värde och rättigheter, verkligheten ser annorlunda ut, menar Sven Eriksson.
- Varför ska jag behöva åka på oplogade vägar när man inte gör det i Bälinge? Jag betalar också skatt.
- Den orättvisa fördelningen mellan land och stad är ren diskriminering. Vi vill ha möjlighet att påverka de beslut som rör oss som lever på landsbygden. Stockholmarna får rösta om trängselskatter, vi förlorade vårt medbestämmande i kommunsammanslagningen för mer än 30 år sedan.

En av partiets fyra hörnstenar är att landsbygdens befolkning ska kunna bevara och föra sina "traditioner" och sitt "kulturarv" vidare. Här ingår en radikalt förändrad rovdjurspolitik. Men Sven Eriksson vill gärna undvika att fokusera ännu mer på "vargfrågan", den har redan fått nog med utrymme i mediernas bevakning av Landsbygdsdemokraterna, tycker han.
- Ska vi ha rovdjur ska de vara underställda människan, konstaterar han kort.

Vargen kan få reservat i Sarek-Padjelanta, där kan den hägnas. Men att stängsla fäbodarna i Dalarna, det är inte rimligt. De som säger det i debatterna på tv, de vet inte vad de pratar om.
Nu är vargen inget bekymmer i Norduppland - än, tillägger Sven - men här finns ett annat och närbesläktat problem.
- Sälen utgör ett allvarligt hot mot fiskenäringen här ute. Det måste vi få acceptans för, säger han.
Sven Eriksson är trosviss när det gäller att få ihop de 1 500 namnunderskrifter som krävs för att registrera det nya partiet, listorna är spridda från norr till söder och man har till mitten av februari på sig.
- Jag åker nog själv ut åt Östhammarshållet till och "lobbar" i helgen.

Men sedan kommer den verkliga utmaningen, att dra in medlemsavgifter att trycka valsedlar för.
- Och att hinna bygga upp en organisation för att få ut dem till vallokalerna landet runt.