"Vi fick inget veta om lagret"

Mona och Tony Cunningham är en av många familjer som på senare år valt att flytta från Uppsala till Tierp. Tony, som är från Alaska, har aldrig riktigt trivts i stan. Efter många år i Uppsalastadsdelen Stabby började de leta efter drömhuset. De fann det i Orrskog, en gammal arbetarbostad från sekelskiftet med generösa utrymmen och många möjligheter. För ett år sedan skrev de på kontraktet. Tony som är snickare byggde om och renoverade. Allt var praktiskt taget klart när ett elelement gick sönder och antände huset. På några timmar var det helt utbränt.
Trots att försäkringen täcker en återuppbyggnad har inte Mona och Tony bestämt sig för om de ska stanna i Orrskog. Ett tungt vägande skäl är SKB:s provborrningar och risken att Tierp blir den kommun i landet som får ta hand om kärnkraftverkens radioaktiva avfall.

Fick veta av en granne
När familjen Cunningham köpte huset hade de ingen aning om att SKB bedrev en förundersökning i Tierps kommun.
— Vi var i kontakt med kommunen flera gånger innan vi flyttade. De sade aldrig ett ord om provborrningarna. En granne här intill berättade det för oss. Vi fick en chock. Vi skulle aldrig ha flyttat hit om vi vetat att det kan bli ett lager för kärnavfall bara någon mil härifrån, säger Mona Cunningham.
Men de valde att stanna. Varken Mona eller Tony tycker att Tierps kommuns reklam för att locka folk att flytta hit är trovärdig.
— Den berättar om en framtidskommun som satsar på miljö, barn och ungdomar. Att då ha planer på att slutförvara kärnavfallet här är inte trovärdigt.
Efter branden bodde de tillfälligt i Uppsala. Nu har de hyrt en mer permanent bostad i Björklinge. Dottern Rosanna, 8 år, går fortfarande på Centralskolan i Tierp. Bara kaninen Pelle är kvar på gården i Orrskog.

Påminner lite om Alaska
— Vi vill ju stanna här. På något sätt påminner Orrskog och naturen här uppe om Alaska. Det är lugnt och skönt, inte en massa folk. Rådjuren springer över gården på kvällarna, säger Tony Cunningham.
Nu måste de göra ett val. Omvärdera allt. Inget är självklart längre.
— Om politikerna säger ja till provborrningar så kommer det att kännas som om vi levde under ett konstant hot. Vi skulle kunna bygga upp huset och bo kvar ett antal år. Men vi vet inte. Beslutet har stor betydelse för hur vi gör.
— Man vill ju inte ge sina barn en uppväxt intill kärnavfallet. Tänk om det läcker ut fast experterna säger att det inte ska göra det. Det känns som om vi inte längre kan vara säkra på att vattnet och luften här i Orrskog är rent, säger Mona och Tony Cunningham.
En fågel kvittrar till. Solen värmer. De går en sväng runt huset igen. Tittar och funderar. Det är ju här de vill bo. Egentligen.