Veterinärer saknar stöttning
Besiktningsveterinärer vågar inte rapportera brister på slakterier. Anledningen är risken för en otrevlig arbetsmiljö och dålig stöttning från Livsmedelsverket. Det säger flera personer som UNT talat med.
Livsmedelsverket är dåligt på att stötta besiktningsveterinären,säger Barbro Björklund.
Foto: Marie Ström
- Det fanns inga rutiner för någonting. Kor och hästar blandades. Kroppsdelar fattades efter slakt och kropparna rensades på organ före besiktningen - vilket gjorde det helt omöjligt för mig att utföra mitt jobb, säger hon.
Rodica Popescu berättade för sin chef på Livsmedelsverket om förhållandet på slakteriet.
Då fick hon veta att chefen givit slaktaren tillstånd att rensa kropparna innan besiktningen.
- Han sa att det gick bra eftersom slaktaren hade så mycket erfarenhet. Jag är där för att följa lagstiftningen, men vad är det för mening om min chef ser mellan fingrarna, säger hon.
Enligt Rodica Popescu är situationen inte unik. Hon upplever att det finns en attityd på Livsmedelsverket som tillåter avsteg från reglerna.
- Verkets ledning anser att man bör gå näringen till mötes. Att man inte ska gå för hårt åt företagen för att de ska klara sig.
Besiktningsveterinärerna har en knepig arbetssituation. Veterinären är anställd av staten genom Livsmedelsverket för att granska verksamheten på landets slakterier. Samtidigt har veterinären slakteriet som sin dagliga arbetsplats.
Enligt flera personer som UNT talat med är det inte ovanligt att en besiktningsveterinär som anmärker på brister drabbas av hot, utfrysning eller mobbning av slakteripersonalen.
- Det gäller att vara väldigt stark om man ska kunna stå på sig. Det är få som klarar det. Ingen vill ju må dåligt på sitt jobb, därför håller majoriteten tyst. Och då kommer missförhållandena inte heller fram, säger Arne Mustonen, skyddsombud på Livsmedelsverket.
Tierpsbon och den pensionerade besiktningsveterinären Barbro Björklund avslöjade missförhållanden och regelbrott på flera slakterier under sitt arbetsliv och har fått utmärkelser för sin envisa kamp. Men priset hon fått betala har varit högt.
- Det svärs bakom ryggen, man finns inte, rockärmar knyts ihop och det hälls vatten i ens stövlar. Men jag tillhör dem som häller ut vattnet och drar på mig stöveln. Jag har aldrig gått i grupp, säger hon.
Rodica Popescu har blivit hotad ett flertal gånger. För några veckor sedan polisanmälde hon en person på Hälsingekött AB, som driver slakteriet i Strömsberg, för olaga hot.
- Han sa att mitt liv skulle se djävligt ut om jag inte gjorde som han sa, säger Rodica Popescu.
I dag har hon - mot sin vilja - fått en tjänst i en annan stad.
Arne Mustonen är mycket kritisk till hur hon har behandlats av Livsmedelsverket.
- Det känns som man valt att tysta ned detta genom att plocka bort henne, säger han.
Arne Mustonen betonar vikten av att arbetsgivaren ger veterinärerna ordentligt stöd på grund av den tuffa arbetsuppgiften de har - något han, liksom Barbro Björklund och Rodica Popescu, tycker brister.
- Ingen säger att man är duktig om man sköter sitt jobb. Tar man för mycket strid går karriären käpprätt nedåt, säger Barbro Björklund.
Regionchef Henrik Björnfot på Livsmedelsverket håller inte alls med om kritiken. Han tycker att Livsmedelsverket ger ett bra stöd - och gjort så även i Rodica Popescus fall.
- Vi gjorde en polisanmälan, hade omedelbart ett möte med slakteriet och såg till att hon fick med sig en extra veterinär som stöd. Hon hade en tillfällig tjänst på slakteriet. Det var bestämt redan från början att hon inte skulle stanna där och att hon flyttats är alltså inget som beror på detta.
Henrik Björnfot känner inte heller igen bilden av att Livsmedelsverket skulle se mellan fingrarna.
- Jag gav slakteriet ett tillfälligt tillstånd att rensa kropparna efter slakt, men bara på vissa saker som inte har någon påverkan för en säker besiktning, säger han.
UNT: Är det förenligt med EU:s lagar?
- Lagen är lite otydligt, men som jag ser det är det inget lagbrott. Vi har inte obegränsade resurser. Vi kan inte kolla allt och det här har inte inneburit någon risk för konsumenterna.
Rodica Popescu har fått byta arbetsplats fyra gånger på ett år på grund av arbetsmiljöproblem. Trots den svåra och många gånger hotfulla arbetssituationen har hon aldrig funderat på att sluta sitt arbete. Eller hålla tyst om det hon ser.
- Jag tar mitt jobb på allvar och är inte rädd för repressalier. Jag vill inte se mellan fingrarna för jag vet att det i så fall sker på konsumenternas bekostnad, säger hon.
Så jobbar vi med nyheter