Under några eftermiddagstimmar på Eric Sahlström Institutet avlöste ett antal miniföreläsningar varandra, kryddade med låtspel både på moderna nyckelharpor och några gamla instrument.
Sture Hogmark slog fast att det var malmen från Dannemoragruvan som gjorde vallonstålet så eftertraktat att omvärlden var beredd att betala mer för varan. Det efter att han avfärdat skillnader i kolet, masugnarna eller smidestekniken som betydande för att ge denna högre kvalitet.
– Och hade det berott på smide, kol eller masugnar så borde ju andra under 300 år ha kunnat lära sig av vallonsmederna. De försökte ju, men hade inte tillgång till den fina Dannemoramalmen, sa han.
Om malmen är unik och världskänd så kan även Vallonbruksbygden vara värdig en högre industrihistorisk kvalitetsstämpel.
– Det är värt att satsa på Vallonbruken som världskulturarv. Det tyckte Esbjörn Hogmark innan han utmanade sin tvillingbror i Hammarvalsen, en nyckelharpslåt som illustrerar hur det låter när hammaren slår i smedjan.
Spelmannen och musikläraren David Eriksson bjöd på mer låtspel bland annat på kontrabasharpa och vevlira, som inpass i Per-Ulf Allmos musikhistoriska föredrag om nyckelharpans ursprung och historia. Vevliran där ett hjul i stället för stråke gnider mot strängarna och med ständigt klingande bordunsträngar är minst sagt mångsidigt.
– Den har till och med en inbyggd rytmsektion, sa han och visade hur han genom att veva fortare får lirans knarrstall att vibrera med ett svagt smattrande läte.