Uppemot hundra köpsugna människor hade samlats vid auktionen där allt från LP-skivor till en gammal eka ropades ut.
Åke Eriksson från Gimo stod med uppsträckta armar för att visa upp bland annat verktyg, ljusstakar och tavlor framför de uppemot hundra besökarna, medan auktionisten Agne Andersson ropade ut priserna med klubban i högsta hugg.
– Jag är tredje generationens auktionist från Gräsö. Min släkt har haft auktioner i hundra år, säger Agne Andersson efter att precis ha sålt sex stycken koppar med tillhörande fat formgivna av Stig Lindberg till ett pris av tvåhundra kronor.
Bord fyllda med porslin, mattor och kläder stod uppradade i två längor. Runtomkring trängdes möbler, högar med LP-skivor, ställningar med lampkronor, en gammal moraklocka och en gammal eka. Inom loppet av några timmar skulle alla prylar auktioneras ut och besökarna spanade noga in de antika föremålen som låg utspridda på borden.
För ynka trettio kronor hamnade en gammal blåslampa från 40-talet i händerna på Bengt Lindh från Forsmark.
– En sådan här använde man förr i tiden för smidesarbete. Jag kanske putsar upp den och säljer vidare den på Tradera, eller så behåller jag den själv, det är bara det att jag bor så trångt, säger han.
Åsa Nyberg från Uppsala ropade in ett tvättfat i porslin för tjugo kronor. På köpet fick hon en modern fotogenlampa.
– Tvättfatet ska jag ha i mitt röda torp här i trakten, där jag bor på somrarna. Hela bygden lever upp av auktionerna, det är jätteroligt. Jag har varit här flera gånger under sommaren och varje köp är en höjdpunkt tycker jag.
Åsa Nyberg åkte ut till sensommarauktionen i Lövstabruk direkt efter att ha jobbat ett nattpass.
– Jag ville så gärna komma hit, så jag offrade till och med sömnen, säger hon.
En av dem som går runt och spanar in prylarna på borden är Agneta Jettman från Storsten. Hon är en van besökare av auktionerna i Lövstabruk.
– Jag har gjort många fynd här under årens lopp. Nu har jag det mesta jag behöver hemma och därför blir man mer kräsen. Jag funderar på att öppna antikaffär framöver, så det är ju ändå intressant att se vad som finns, säger hon.
Hon stannar till framför en stor, kinesisk matta i blått.
– Den här tycker jag är fin. Jag kanske väntar tills de ropar ut den, femhundra kronor blir nog mitt sista bud.