Ullfors IK fyllde 100 år med rejält kalas

Vid 13-tiden på lördagseftermiddagen var de sista programbladen nedpackade för transport till Möbeln, de sista telefonsamtalen avklarade och alla utom ordföranden Catarina Deremar och pappa Birger Lindell kunde lämna klubblokalen på Ringvallen och ta ett break innan kvällens 100-årskalas.

De bägge är synonyma med den jubilerande idrottsföreningen Ullfors IK:s moderna historia. Birger Lindell hade stått vid rodret i ett 20-tal år, suttit i styrelsen i 33 och varit aktiv i klubben mer än halva det gångna seklet - de första 15 åren också ute på planen.
Dottern Catarina Deremar har aldrig varit fotbollstjej men ändå blev det hon som fick ta emot klubban när pappa lämnade den vidare 2001.
På lördagskvällens jubileumsmiddag var det Birger Lindell som gav den historiska återblicken. Och vem skulle kunna göra det bättre, han berättar med respekt om hur det en gång begav sig:
- I början på 1900-talet hade idrottsrörelsen nått ut till landsbygden och 1907 var det två bruksare härifrån Ullfors som gick till fots in till Uppsala och köpte en fotboll. Sommaren efter föddes Ullfors idrottsförening.

Det fanns ännu inget seriespel utan man spelade så kallade pokalmatcher.
- 1910 deltog Ullfors i en match i Lövstabruk, spelarna fick gå till Tierp, ta tåget till Tobo och därifrån hästskjuts till Lövsta, bara för att få stryk och sedan göra samma resa hem igen.
I dag är Ullfors IK en ren fotbollsklubb, precis som i begynnelsen. Men däremellan utökades aktiviteterna, UIK blev en mer allmän idrottsklubb - därav namnbytet, som kom när klubben återuppstod 1922 efter trädan under ett världskrig då fokus legat på annat håll. Det nya utbudet var brett med bland annat simning, friidrott och skidor.

Ännu en gång skulle namnet ändras. Bruket hade upphört, Ullforsklubben var inte längre självförsörjande med pojkar och unga män, man tog in medlemmar utifrån och 1928 blev Ullfors IK till Tierps AIK. Så hette man fram till 40-årsjubileet, då klubben till sist blev sig själv igen.
Dagens Ullfors IK har 500 medlemmar, åtta barn- och ungdomslag och två dam- respektive herrlag. Men de allt mindre barnkullarna hotar tillväxten. Man får hitta samarbetslösningar, UIK och Månkarbo lånar spelare av varann.

Det är ett pusslande och ett fixande. Oändligt mycket sponsorraggande, räkenskapande, bussbokande, ja tänk er själva - varför håller man på?
- Det är en så speciell känsla. Att komma hit till Ringvallen en sommarkväll, när det är träning på alla planer, och gå runt och prata med barnen som tycker att de har gjort en kämpainsats. Den gemenskapen som blir under många år tillsammans, allt frivilligarbete som görs, det är fantastiskt, säger Catarina Deremar.
- Ja, skulle de som jobbade här på idrottsplatsen ta bara en enda krona i timlön, då hade vi gjort konkurs för längesen, säger Birger Lindell.
Själv har han sitt starka och livslånga idrottsintresse att skylla det egna engagemanget på:
- Och så har jag vuxit upp här alldeles intill idrottsplatsen. Så fort man hörde visselpipan så sprang man hit. På den tiden var det får som skötte gräsklippningen och vi småpojkar satt på parkett uppe på fårhusets tak.

Om man tittar framåt?
- Vi ska vinna serien, säger ordföranden.
- Och då menar hon både dam- och herr-, säger förre ordföranden.