Hästskär, ytterligare en idyll i Norduppland. Här vid fiskare Lars-Ivan Hållstrands hem, bland vassrugg och båthus, syns inte en skarv. Men han oroar sig för sin och sina kollegors försörjning.
Hur orolig är du?
– Jävligt orolig! Abborrbeståndet har gått rätt ner den här sommaren.
På måndagsmorgonen bjöd han in de som bestämmer och UNT fick följa med i båten till Skarvarnas land. Från Tierps kommun kom kommunekolog Taija Lindfors och naturvårdshandläggare Maria Berg, från länsstyrelsen Lennart Nordvarg, avdelningschef, och Sebastian Olofsson, vilthandläggare Med i båten finns också fiskaren Bror Muhr.
De är förbannade nu, fiskarna:
– Det här går inte längre, någonting måste göras! säger Lars-Ivar Hållstrand.
– Det går för sakta, säger Bror Muhr. Sälproblemet uppmärksammandes för 25 år sen och det har inte hänt ett dugg.
De berättar hur de var ute i går kväll för att ta upp eventuell fångst och att de aldrig hade fått sina fiskeredskap så förstörda:
– Och fisken var ihjälhackad, på längden och tvären. Ändå var det här sälsäkra redskap.
Frågar man länsstyrelsen, som bestämmer om skyddsjakt, får man endast ett svar: Lagstiftningen. EU-lagstiftningen dessutom. Enligt EU:s fågeldirektiv, som Sverige förbundit sig följa, ska alla fågelarter ha en gynnsam bevarandestatus
Men lagar är väl inte skrivna i sten i dag?
– Nej, men vi kan inte som myndighet agera så direkt, säger Lennart Nordvarg. Detta är kopplat till den lagstiftning som finns, den måste vi måste följa.
Men borde inte ni som ansvariga lobba för fiskarnas besvärliga situation?
– Vi förstår deras situation. Vi måste synliggöra detta. Jag vill uppmana fiskarna att dokumentera alla skador. Och för att besluta om skyddsjakt måste vi få in en förfrågan.
Vi åker till Lilla Själön, som börjat hämta sig även om den mest liknar en spökskog, och till Stora Själön, där skarvpopulationen finns i dag. Får man bort dem från en ö flyttar de sig till nästa. Här tror man kommer från Gävlebukten, där man gjorde sig av med problemet för en tid sen. Långt över oss cirkulerar de i tusental, de som inte sitter i de brända trädtopparna. Stanken av träck är enorm.
– Skarvarna funkar på det här sättet, konstaterar Taija Lindfors. Yrkesfiskarna är viktiga för oss, för en levande kust och skärgård. Det är ju också ett av miljömålen.
– Så kommer det inte att bli om det fortsätter så här, säger Lars-Ivar Hållstrand. Hur många fåglar ska det få finnas?!
– Vi kommer ta det på allvar, det lovar jag, säger Lennart Nordvarg. Vi vill försöka samverka med andra län, lära oss av hur vi hanterar varg och björn.
Fick du de svar du ville ha, Lars-Ivan Hållstrand?
– Man kan ju hoppas på att de tar det på allvar nu, samtidigt vet jag hur frågan bollats runt. Jag vill fortsätta fiska som jag gjort sen 1983, jag trivs och det ligger stora investeringar i det här.