Eskesta gårdsmejeri
Första stoppet för oss är Eskesta gårdsmejeri. När Jeanette Söderblom Johnsen och Malin Norén blev grannar för ett antal år sedan hade de ingen aning om att de i dag tillsammans skulle producera 10–15 ton ost om året.
Ett litet gårdsmejeri där de kunde nischa sig och förädla råvaror var idén som nu är deras vardag. Varje dag produceras högkvalitativa delikatessprodukter av fjällkomjölk på gården i nordvästra Uppland.
Genom ett rör i taket rinner mjölken från mjölkningsrummet in till mejeriet och ner i pastöriseringsmaskinen. Mycket längre resa än så gör inte mjölken.
– Sedan måste man lägga ner kärlek i maskinen annars blir det inget bra, säger Malin Norén.
Kärleken kvinnorna känner för sitt gårdsmejeri märks på ostarnas smak, tanken är nämligen att de verkligen ska smaka och utmärka sig.
– Det ska kännas att ostarna kommer från oss. Det måste vara lite sting och tryck i smaken, säger Jeanette Söderström Johnsen.
Fjällkorna är hjärtat i produktionen och i ladugården står nyfikna kalvar och anar inte att de en dag kommer vävas in i en prisbelönt produktionskedja. Ostarna och smöret, som också tillverkas på gården, har blivit prisade vid SM i mathantverk och en stor del av produkterna som tillverkas säljs till lyxkrogar i Stockholm. Smöret har till och med tagit sig in på slottet.
– Vi fick höra att kronprinsessan besökt Operakällaren som använder vårt smör. Hon hade blivit så förtjust att hon frågat om hon inte fick köpa med en bit hem så pappa kunde få smaka. Det är ju verkligen skitroligt! berättar Malin Norén.
På andra sidan gårdsplanen ligger den lilla gårdsbutiken och ur kylskåpet plockas det fram en hel massa ostar: blåmögelostar, vitmögelostar, lagrad camembert, färskost och så klart ”vanlig” hårdost. Alla med sin speciella smak, döpta efter kornas namn.
Första gången kvinnorna träffades var på en ost- och vinkväll, men ostkvällar platsar inte längre i kalendern
– Vi har ju på ett sätt ostkväll varje kväll ändå, skrattar Jeanette Söderblom Johnsen.
Syltkrukan
Ett par mil från gårdsmejeriet ligger Syltkrukan och i den genuina stugans kylskåp syns inga massproducerade läskedrycker till. I stället står det tolv flaskor med olikfärgat innehåll och olikfärgade etiketter.
– Varför ska vi sälja läskeblask när vi kan sälja vår egen hemmagjorda saft? undrar Per Wetterholm.
Men det är ändå sylten som är huvudprodukten,
– Som ni säkert känner på lukten är det jordgubbssylt som gäller i dag, säger Per Wetterholm.
Inne i kokeriet står Ratsamee Srijan vid en av de tre syltkokarna. Genom en kran rinner den nykokade sylten ner i burken och varje burk hanteras för sig. Lockat skruvas på för hand och etiketten klistras på utsidan, svårare än så är det inte. Men det är många lock som skruvas på varje år.
– Vi säger alltid att vi producerar runt 50 000 burkar om året, men nu är det nog runt 100 000 stycken, säger Per Wetterholm.
Sylt och saft kokas av nästan alla bär som finns i det uppländska landskapet. Jordgubbar, hallon, körsbär, rabarber, blåbär och så vidare. Per Wetterholm vet precis vem som plockat vad och när. Under produktionsdagen hinns det med ett par kok före lunch och ett par efter. Någon tanke på att Syltkrukan ska växa till en stor industri finns inte.
– Vi kan ju inte konkurera med storföretagen när det gäller pris och så. Men vi kan stoltsera med att vi producerar högkvalitativa varor som det ligger väldigt mycket hantverk bakom. Hantverket ska alltid stå i fokus, säger Per Wetterholm.
Köttboden
På gårdsplanen hemma hos Sam och Camilla Ericsson står nu mera ett slakteri. Idén fick de för några år sen av en tidningsartikel och det har varit en resa för paret sedan dess. En något längre resa än köttprodukterna som i dag produceras på gården gör. Djuren lever i hagarna runt gården och bara ett stenkast från hagen ligger slakteriet. Köttet slaktas och styckas på plats och färdas sedan ett par kilometer in till Östervåla till parets egen butik, Köttboden. Det hela är väldigt småskaligt, men det är precis så Sam och Camilla Ericsson ville ha det. Småskalig produktion av smakrikt och näringsrikt kött.
– Man får inte tänka att kött från vår gård är en dyr lyxprodukt. Det är inte så mycket dyrare än massproducerat kött men det finns ett mervärde, säger Sam Ericsson.
Paret förvånades över bemötandet från kunderna vid starten, både gällande köttets smak och produktionen.
– De frågade var köttet kom ifrån och vi kunde berätta att det var slaktat på vår gård, vilket djur det var och att slakten hade gott lugnt och fint till. Köttet håller en bättre kvalitet och det blir ju en mer moralisk slakt. Kunderna uppskattar att få höra de detaljerna, berättar Sam Ericsson.
Paret har byggt upp ett familjeföretag och självklart vill de hela tiden utvecklas. De känner att Östervåla kanske är lite för litet och nu tittar de på att köpa en handelsvagn och åka in till Uppsala för att kunna delta på Bondens egen marknad.
– Om man tänker att alla kunder ska åka från Uppsala till Östervåla blir det ju en väldig massa bilresor och det är ju inte speciellt bra för miljön. Därför är Matkartan bra eftersom det möjliggör att man besöker fler gårdar och kanske mer ”storhandlar”, säger Sam Ericsson.
Matkartan finns på http://www.bondensmatiuppland.se/matkarta