Tomtens hem finns i Tierp

Lisbeth Karlsson samlar på tomtar. Hennes rymliga hus i Tierp kryllar av tomtar. Smala, bulliga, korta eller resliga.

Den här tiden på året lever Lisbeth Karlsson för sina tomtar. Hon pyntar med över ett tusen hemma i villan i Tierp.

Den här tiden på året lever Lisbeth Karlsson för sina tomtar. Hon pyntar med över ett tusen hemma i villan i Tierp.

Foto: Christer Bergström

Tierp2015-12-02 06:00

Alla tomtarna är glada och har snälla leende ansikten med plirande ögon. Många har sin alldeles egna personlighet.

– Jag tycker tomtar ska se glada och snälla ut. Jag vill inte ha en sur eller ledsen tomte, säger Lisbeth Karlsson när vi sätter oss ner i köket.

Den här tiden på året, lagom till första advent, plockar hon fram alla sina tomtar. Hon har ordning och reda på dem. De förvaras i 24 stora tunnor. Det räcker med att hon öppnar på locket till en tunna så vet hon i vilket rum den ska vara.

– Jag ställer in tunnan i rummet och börjar plocka ur. Det är tidskrävande. Varje tomte är inlindad i silkespapper och har sin särskilda plats i hemmet, berättar Lisbeth Karlsson som började att samla tomtar för cirka tjugo år sedan.

Hon började att köpa på loppisar och auktioner. Hon blev mer och mer förtjust i tomtarna och blev fast.

Sedan dess har tomtarna varit med henne hela livet.

Redan när man parkerar bilen utanför entrén till det gamla trähuset i två plan, ett av Tierps äldsta daterat år 1764, ser man spåren av hennes stora samlarintresse.

Jag vet inte hur många tomtar jag passerat från yttertrappan förbi hallen och in i köket. Huset är verkligen belamrat av tomtar i olika versioner.De sjunger, dansar, skrattar, spelar musik eller har något annat för sig. De flesta är gjorde av porslin, vissa i tyg.

Många tomtar står på varandra för att få plats.

– På auktioner har jag köpt fina designade tomtar, till exempel Rolf Lidbergs klassiska tomtar eller gamla tyska tomtar, från slutet av 1800-talet eller början av 1900-talet. De tyska tomtarna är verkligen fina. Men varken priset eller designen är det avgörande till varför jag köper. Jag kan köpa billiga tomtar bara de är glada, säger Lisbeth och visar den första riktiga tomtegruppen med tomtefar, tomtemor, ett par barn och bord som hon köpte i porslin för tjugo år sedan. Gruppen står på ett skåp i köket.

– Gruppen kostade ett tusen kronor. Det var dyrt då. Jag är fortfarande så otroligt förtjust i den, säger hon.

Det första fyndet gjorde hon på en auktion i Tierp.

– Jag ropade in en hel låda med julsaker. I lådan fanns en liten fin porslinstomte märkt med stämpeln ”import”. Bara den är värd en slant i dag, ler hon nöjt.

Att gå runt i huset bland alla tomter är en sällsam upplevelse. Det är som att vandra i tomtens värld.

På spismuren i köket klättrar och klänger sig tomtarna fast. De finns på golv, väggar, på bord, hyllor och skåp. Tomtar är motiv också på köksduken, grytlappar, kökshandskar, gardiner, ja, det är tomtemotiv överallt. Mellan tomtarna har hon lyktor med värmeljus som sprider ett behagligt sken när det är mörkt.

– När alla tomtar och tomtemotiv kommer på plats, då trivs jag. Utan tomtar skulle det inte bli någon riktig jul. När jag plockar undan allt i slutet av januari känns det tomt. Då tänker jag att det snart är jul igen. Tomtarna är ju en trevlig färgklick också. Redan på sommaren längtar jag till att få plocka fram dem igen, säger Lisbeth som har tre barn och fyra barnbarn.

– De tycker att det är mysigt och roligt med tomtarna. Jag brukar alltid få någon tomte i julklapp av barnbarnen.

Det känns förstås naturligt och ofrånkomligt att tala om Jenny Nyström och Viktor Rydberg med en kvinna som har över ett tusen tomtar.

Tomtefakta Kom 1860

Den moderna tomten anlände till Sverige på 1860 talet, främst genom tidningar och julkort.

På 1800-talet började Jenny Nyström teckna sina jultomtar och det ökade snabbt hans ”kändisskap”. Hon gav sin tomte drag både av Nikolaus och den gamla tomten. Men det var bara till det yttre, för den gamle tomten kunde ju inte le så där inställsamt som affärslivet krävde.

Tron på tomten har kunnat leva vidare, trots långvarig och hård bekämpning. Skälet var säkert att tomten ständigt fanns i ens närhet och ingrep i vardagens angelägenheter på ett jordnära och lättfattligt sätt.

Tomten är släkt med vättarna, som utseendemässigt beskrivs på samma sätt. Vättarna var små varelser som i motsats till den ensamma tomten oftast levde i famlijer och släkter, gärna ute i naturen men även inne på gårdarna. De bodde helst under jorden, i stenar eller under träd.

Många påstod att tomtegubben eller vättarna bodde i eller under gårdens stora vårdträd. Det är i och för sig logiskt med tanke på att gårdens lycka troddes vara knuten till det trädet. ”Vård betyder här ”Själ” eller ”ande”. Föreställningen att gårdens skyddsande hade sin hemvist där är gammal. Trädet kunde också kallas för tomtaträd eftersom tomten här hade sin boning.

http://www.sagofolket.se/joomla/index.php/about-us

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!