Dagen då tidningen möter upp konstnären, författaren, caféägaren och kursledaren Cecilia Rosenmåne vid Strömbergs café är vädret allt annat än inbjudande. Regnet piskar mot ansiktet och vinden är kall.
En känsla som förändras i samma stund som Cecilia välkomnar oss in i caféet. Väl inomhus känner man av lugnet i den caféatmosfär som hon skapat utifrån hjärtat.
– Jag vill att det ska vara hemtrevligt, att det ska kännas lite grann som det gjorde hemma hos mormor, man känner sig omhuldad.
Vi sätter oss ner vid ett av de antika borden i lokalen, omringade av vackra rosentapeter i en fastighet som tidigare fungerade som brukets lönekontor.
Hur det kom sig att det blev just hon som kom att ta över caféverksamheten förra våren mitt under pandemin var lite av en slump berättar hon. Cecilia kände den tidigare som ägaren skulle sälja verksamheten och det var då hon fick frågan om hon ville ta över företaget.
– Det var inte planerat, utan jag sa ja utan att tänka men det kändes rätt. Jag hade inga pengar och jag visste inte om jag kunde få ett lån, men allt löste sig.
– Jag har drivit företag i hela mitt liv, men jag har aldrig varit med om att det har gått så fort och så bra på kort tid.
Nu ett drygt år senare, kan hon alltså konstatera att hennes känsla var den rätta. Företaget blomstrar och det har gått långt över hennes förväntan då cafégästerna blir fler och fler.
Det har gått så bra så att hon har kunnat börja med sin kursverksamhet igen efter ett uppehåll.
Kurserna hålls bara några hundra meter bort i ortens brukslokal. Här arrangerar hon främst kurser med fokus på meditation, mindfulness och konst.
Brukslokalen har högt i tak och längst fram i salen finns en scen placerad. På scenen har Cecilia lagt fram flera schamantrummor med färgstarka motiv som hon själv målat.
Ljudet är ett verktyg som Cecilia ofta använder under sina kurser inom meditation för att hjälpa sina deltagare att fokusera på nuet. Precis som med caféet har det blivit lite av en lugnande oas.
– Jag har märkt att det är mycket lättare att slappna av i kroppen men svårare i tanken. Därför behöver vi lära oss att koppla av.