Tjejer med drag avslöjar sitt recept

Den ene, Stig Eriksson, står intill och han skrattar åt Eva. Själv spelar han dragspel så han kan sorteras in under samtliga kategorier, men huvudskälet till att han är med i damorkestern är att han är sambo med Gunnel Pettersson, också hon på dragspel, och liksom slunkit in den vägen. Alvar Östervall, däremot, han är handplockad för att man tyckte man behövde en gitarr. Sju tjejer alltså och två karlar, sex dragspel, en fiol, en keyboard och en gitarr - där har ni sättningen.
På Borgenkyrkan har RPG, Riksförbundet Pensionärsgemenskap, sopplunch en gång i månaden, med olika arrangemang. Denna torsdag är det Tjejer med drag, som en hel drös medlemmar traskat sig ur huse och plöjt genom snön för att lyssna till, 75 personer; där ikring.

Man skulle kunna tro att de är en institution i Tierp, Tjejer med drag, att de funnits med hur länge som helst, för man stöter på dem överallt där det finns dagverksamhet, än spelar de här, än där. Det är äldreboenden, det är kyrkor, det är pensionärsträffar och möten som detta. Ofta är de så välkända ansikten att det inte krävs någon namnpresentation.
Men det är inte väldigt länge sedan starten, en "dragspelsskola" i NBV:s regi vid millennieskiftet. Då var de fyra fem stycken och det rullade på några terminer med Agneta Lindelöf som ledare. Någon försvann, några kom till. Efter ett par år vågade man sig på en publik:
- I början spelade vi bara på äldreboenden, det var där vi övade. Sedan kom annat till efterhand, som kyrkans soppluncher.

Nu har de inte repat mer än en enda gång sedan jul, så många spelningar har det varit att de inte har haft tid. En hel del bokas via NBV, de har ett nära samarbete och är fortfarande formellt en studiecirkel. Men ryktet tar också andra vägar och förra veckan fick de flänga runt från Tierp till Öregrund och Gävle, denna vecka väntar Jumkil.
- Det blir rätt mycket åka. Vi är ju lite dumma, som inte säger ifrån. Men vi försöker hålla det till dagtid och inte boka helgerna - fast någon lördag kan det bli, medger Agneta Lindelöf.

Behöver ni repetera, som har en så populär repertoar?- Jo, men vi vill ju utvecklas också. Vi brukar ha en veckas träningsläger varje sommar, då vi reser i väg någonstans, till Skåne, till Gotland - och passar på att framträda där, säger Berit Jansson.
Som vet vad Tjejer med drags ess i rockärmen är:
- Vi tar publiken till hjälp.
Det är allsångshäftet hon pratar om, så välkomponerat att något exemplar alltid slunkit med hem i en rockficka/handväska var gång de delats ut. Att hon har rätt kan Birgit Karlsson konfirmera:
- Jag har hört dem många gånger, de är så enkla och lättsamma och trevliga. Och så att det är dragspel, då kommer det folk. Vi har ju vuxit upp med dragspelstoner. Jag spelar faktiskt lite själv.
- Man kunde tro att de skulle ledsna på de här låtarna, Mosippan och Gunnar Vägman, som de önskar allra mest. Men inte då, konstaterar Berit Jansson.

Så drar de i gång, Tjejer med drag: de klämmer i med Hållnäs gånglåt och en norsk bit, Trönde brua, och sedan sjunger Birgit Glädjens Herre före soppan. När den är äten är det fritt att önska, och jojomänsan, visst kommer Gunnar Vägman-visan genast upp.

Tjejer med drag avslöjar sitt recept

De kallar sig Tjejer med drag, där draget kan stå för dragspel - och det gör det nog egentligen - eller så kan det stå för att de drar så mycket folk när de spelar, för det gör de. Men Eva Rosén har en tredje förklaring, hon pekar på de bägge männen i orkestern: Där har du draget!