Hållnäskan är en unik dialekt som håller på att försvinna, särskilt bland yngre personer. När det blev dags för Tilda Kjettselberg att göra sitt examensarbete i gymnasiet fanns det ingen tvekan vad hon skulle skriva om.
– Jag vill bevara hållnäskan, den är en del av vårt kulturarv. Jag är stolt över vår halvö, säger hon.
När många pendlar till andra orter, som Tierp och Uppsala, för att till exempel gå i skolan och jobba, försvinner dialekter snabbare. Tilda Kjettselberg märkte det själv när hon kom tillbaka till skolan från ett lov.
– Jag pluggar i Uppsala, och mina kompisar märkte direkt jag pratade mycket bredare hållnäska när jag kom tillbaka efter ledigheten. Jag tror att det var för att jag hade spenderat mycket tid med min mormor, som pratar mycket dialekt.
Det finns en del utmärkande drag i språket som gör hållnäskan unik.
– Det många reagerar på är betoningen – jag säger till exempel balsam och papper med betoningen på första stavelsen. Konsonanter blir mjuka, skogen uttalas "skochen". Den uppfattas av många som en lantlig dialekt. På det sättet har den släktskap med norrländska dialekter. Men det finns även likheter med gotländskan. Vi har diftonger, alltså vokaler som blir två olika ljud istället för ett: laota istället för låta. Vi har också tjocka "l", som när vi uttalar ordet älg. Det finns också ord som vi använder i vardagen – jag kan säga "jag snubblade på en dumra", en grästuva.
Studien gjordes i form av en enkät som Tilda Kjettselberg spred i Facebook-gruppen "Händer i Hållnäs".
– 20 procent av de som svarade sa att deras föräldrar pratade hållnäska, men bara någon procent sa att deras barn gjorde det, förklarar Tilda Kjettselberg resultaten.
Studier visar att dialekter bevaras bäst på öar och halvöar, där in- och utflyttningen inte är lika stor. Hållnäskan har bevarats länge på grund av att många under 50- och 60- talet bodde och arbetade i samma område. Men när pendlingen till andra orter ökar så försvinner dialekterna mer och mer. Det kan också finnas sociala förklaringar. Yngre tjejer pratar mindre dialekt än äldre gubbar, funderar Tilda Kjettselberg.
– Jag tänker att man skulle kunna ha undervisning i dialekter, och särskilt hållnäskan, i grundskolan. Det är tråkigt om den försvinner. Den är något att vara stolt över, säger hon.