Så svarar Didrik Vanhoenacker, jourhavande biolog på Naturhistoriska riksmuseet, på en hastig brevfråga om vårvandrande paddor i Tierpstrakten är att betrakta som mer eller mindre unikt. "Däremot är det ju inte så förvånande med tanke på vädret i år", tillägger han strax.
Som ytterligare kunskap till paddors och grodors vårvanor fogar han att paddor visserligen kan vara synliga tidigt på våren, men att de i genomsnitt brukar para sig lite senare än vanlig groda och åkergroda. Och den sällsynta gölgrodan i Norduppland är ännu senare i starten och väntar till längre fram på våren.
Klart är i alla fall att en av de första paddorna redan varit synlig på dödens väg 292 i närheten av Pilbo mellan Söderfors och Tierp. Med makliga steg och enstaka hopp förflyttade den sig från platsen för vinterdvala på ena sidan vägen, tillbaka till årets lekvatten, samma våtmark där den en gång kläcktes och följer därmed sin arts djupaste instinkter. Denna instinkt leder för vissa grodpar ända fram till parning och äggläggning, men får för många ett abrupt slut under framrusande bilar.
När UNT skrev om grodmassakern på samma vägsträcka 2011 var det betydligt senare, närmare bestämt i senare delen av april. Att vägtrafikanterna inte tar någon som helst hänsyn till att alla paddor, grodor, ormar och ödlor i Sverige är fridlysta har däremot inte ändrat på sig.