Än så länge går maskinerna varma på lådfabriken, även om många är på semester. Klas Bülow är tillbaka från ledigheten och är nu i färd med att bygga rörhäckar.
– Stämningen har varit ganska låg. Samtidigt har alla tagit det mer positivt än jag hade trott, säger han och lägger spikpistolen åt sidan en stund.
I april fick de 37 anställda beskedet om att fabriken ska läggas ned. Samtliga har blivit erbjudna en anställning vid fabriken i Forsa i Hälsingland, som ligger 18 mil bort. Totalt har fem visat intresse för en flytt, varav en av dem är Klas Bülow.
– Jag vill inte sitta i en situation där man har ett hus som man inte kan betala för. Om jag inte får ett nytt jobb här i trakten vet jag inte om jag har ett val, säger han.
Kollegan Björn Pedersen, som har varit anställd här i åtta år, har tackat nej till erbjudandet på grund av sin familjesituation. Han är trots det optimistisk till jobbutsikterna, eftersom att han har både buss- och lastbilskörkort.
– Men vi har haft det så bra här att jag har blivit lite bortskämd. Nu börjar det kännas verkligt. Samma dag som jag gick på semester fick jag skriva på uppsägningen. Hittills tycker jag att stämningen har varit okej, men nu efter semestern tror jag att det kommer att bli värre, säger han.
Företaget Aven köpte upp lådfabriken år 2010 och Niklas Larsson tog över som VD i januari i år.
– Vi förhandlade under mars och gav beskedet 7 april. Det var inte roligt att börja min tid som VD såhär. Men det var tvunget att göras, säger Niklas Larsson.
Anledningen är en tuff marknad där Sandbys lådfabrik har svårt att stå sig i konkurrensen.
– Sandby har en stor kund som står för 90 procent av intäkterna. Det är många som konkurrerar om den här kunden, vilket gör läget sårbart.
Niklas Larsson förkarar att företaget måste tänka på ekonomin i första hand, men att ansvaret för de anställdas välbefinnande också kommer högt upp på prioriteringslistan.
– I det avseendet tycker jag att företaget har lyckats bra med att hantera uppsägningarna, säger han.
Vice fackordförande Malin Pettersson håller med:
– Förmånerna för de anställda är bra. Man får lämna sin tjänst med 5 dagars varsel och ta ut tjänstledighet för att prova ett nytt arbete. Det kommer också att erbjudas omställningsstöd, vilket innebär att man får lära sig att skriva CV:n och annat.
Fast helst hade hon önskat att fabriken fick drivas vidare.
– Vi på facket förstår vitsen med att ha en stark fabrik, i stället för två svaga. Men vi är inte överens med styrelsen i frågan om vilken fabrik som ska få fortsätta. Jag tycker att lådfabriken i Sandby har kapacitet att drivas vidare.
Malin Pettersson har varit anställd i fyra år och har varit med i uppsägningsförhandlingarna. Beslutet var lika överraskande för henne som för alla andra.
– Det kom som en chock för allihop. Vi misstänkte att det skulle bli aktuellt med nedskärningar, men jag tror ingen väntade sig det här.
Själv kommer hon inte att ha möjlighet att flytta med produktionen till Forsa.
– Jag är bosatt och har familj här. Det är så situationen ser ut för många av oss, säger hon.
Nu går hon i ovisshet kring vad hon ska göra efter att hennes anställning tar slut. Eventuellt ska hon börja studera.
– Värst ser situationen ut för dem som har arbetat här länge och som inte har gymnasieutbildning, säger Malin Pettersson.
En stor grupp har redan lämnat fabriken efter pensionförhandlingar och uppsägningar på egen begäran. En av dem är Lorentz Gilljam. Han arbetade på fabriken i 26 år och hade två år kvar till pensionen.
– Ingen från styrelsen fanns med när uppsägningarna kom. Det tycker jag att de borde ha varit. Jag hade velat få en mer ingående förklaring till varför fabriken ska läggas ner, säger han.
Lorentz Gilljam hade anat att det skulle bli nedskärningar, men någon nedläggning hade han inte väntat sig.
– Jag förstod att någonting var på gång när vår förre VD fick sparken. Det spreds en osäkerhet och det var synd att han inte fick fortsätta. Vi var ett bra team och jag tror att fabriken hade kunnat överleva. Men jag vet ju inte alla kringliggande orsaker, säger han.
Att bli uppsagd kan bli en omvälvande livsförändring, men också en start på någonting nytt. I alla fall för Lorentz Gilljam.
– Jag har flyttat till Vingåker där jag har fått ett nytt jobb. Det är inte så lätt att få en tjänst när man är över 60, men jag hade kontakter. Att flytta är en jobbig förändring. Men det ser ändå ljust ut nu, säger han.