Tess ny kompis på gruppboende

Ungdomarna på Ängsvägens gruppboende i Örbyhus har fått en ny kompis i blandrashunden Tess, genom projektet Kultur i vården studiecirkeln Hund för alla. Tess och hennes extrahusse Mikael Niemi har under hösten varit regelbundna och välkomna besökare.

Tess med extrahusse Mikael Niemi har blivit nya kompisar till Malin Johansson och Annika Lif som bor på Ängsvägens gruppboende i Örbyhus.

Tess med extrahusse Mikael Niemi har blivit nya kompisar till Malin Johansson och Annika Lif som bor på Ängsvägens gruppboende i Örbyhus.

Foto: Anders Badner

Tierp2008-12-18 17:20
Tess med julrött band runt halsen är tillsammans med husse och hälsar på för att lämna julchoklad och julkort till Annika Lif, Johanna Eriksson och Malin Johansson. Tess har själv undertecknat kortet med ett rött tassavtryck. Samtidigt passar de på att tacka för terminen med studiecirkelträffarna.
Monica Kinsella från Studiefrämjandet, som ordnat cirkeln, berättar både om Tess något ovanliga bakgrund och om cirkeln som gett så mycket positivt.
Tess är engelskspråkig, av australisk blandras och flyttade som fyraåring till Sverige för sex år sedan.
- Han lystrar mer till kommandon än ord, säger Monica Kinsella, som är ordinarie matte och som av gammal vana talar engelska med sin hund.

Hon är en renodlad familjehund, till skillnad från sina föräldrar som var fårhundar i Australien.
- Fast här har det varit jobb, säger Monica Kinsella.
Och jobbet har bestått av att träffa ungdomarna och få dem att våga träffa hunden. Malin är påtagligt intresserad, liksom Annika. För Johanna krävdes det längre tid att närma sig hunden.
- Kontakten mellan människor och djur löser sig, säger Monica. Den kan inte skyndas på och det går som det går.
Det viktiga är att såväl hundar som hussar och mattar som deltar i projektet är vänligt sinnade.
Monica Kinsella beskriver hur berörda alla blev när Johanna, efter att ha suttit bakom sin stängda dörr till slut kom fram och klappade Tess. Då började kompisarna gråta.
Att klappa hunden är fortfarande en stor, viktig och ganska märkvärdig sak för Johanna. Hon gör det, försiktigt men omsorgsfullt och ringer sedan strax med sin mobiltelefon till någon som är betydelsefull för henne och berättar att hon klappat hunden i dag också.

Cirkeln hund för alla betyder nu inte att alla önskar hund av tomten.
- Myströjor, säger Annika och klappar sig själv om armar och axlar.
Men hundbesöken har gjort intryck och Monica Kinsella hoppas att projektet fått en fortsättning på gruppboenden eller äldreboenden. Bara hon får kontakt med fler vänligt sinnade hundar med dito hussar.
Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!