Terapi hjälper tjejer börja om på nytt

Dagen har precis börjat på Älvgårdens hvb (hem för vård och boende) i Skutskär. Några i personalen tar sig en kopp kaffe i personalrummet. Utanför fönstren faller snön tung. Stämningen är lugn, tyst och avslappnad.
- Vi vill att det ska vara så familjelikt, så hemlikt det bara går med den reservationen att de flesta familjer inte består av sex tonårsflickor samtidigt, säger föreståndaren Thomas Norlén och ler.
Som mest finns det plats för 14 flickor här, i två likvärdiga boenden med sex i varje och två utslussningslägenheter. Det handlar om flickor mellan 13 och 21 år med olika former av neuropsykiatriska och psykosociala problem som asperger, adhd, självskadande beteende, ätstörningar med mera.

Sex tonårstjejer, det kan låta som upplagt för konflikter men Thomas Norlén försäkrar att så inte är fallet.
- Det går otroligt bra. De är väldigt toleranta mot varandra och mot oss. De känner nog att alla sitter i samma båt.
Det första han brukar förklara när någon kommer till Älvgården är att härifrån kan man inte rymma. Dörrarna är visserligen låsta men flickorna kan koderna och det händer att de sticker härifrån.
- Vi har inga möjligheter att spärra in någon och målsättningen är att de ska vilja vara här själva. Vi vill hitta flickornas eget driv, deras egen vilja till förändring, vad de vill med sitt liv, säger Thomas Norlén och gör ett försök att förklara vad den form av kognitiv beteendeterapi man sysslar med går ut på.
- Grundtanken är att allt vi människor gör, det gör vi av något skäl. Det finns en orsak till att vi beter oss som vi gör. Våra flickor har lärt sig vissa beteenden som samhället inte tycker är normala. I stället för att säga att "så där får du inte göra" försöker vi lära dem nya beteenden så att det till sist inte finns utrymme för de gamla.

Det kan låta enkelt men när det gäller flickor med självskadande beteenden handlar det om en hårfin balansgång. På Älvgården anser personalen inte att det är någon långsiktig lösning att söka igenom flickornas rum efter rakblad för att hindra dem att skada sig.
- Det finns tre olika grunder till självskadande beteende. 75 procent av alla gör det för att få uppmärksamhet. "Se på mig, hör mig, hjälp mig jag mår dåligt!" 20 procent gör det för att dämpa sin ångest och fem procent gör det av tvång. Vi försöker ta reda på hur det förhåller sig i det enskilda fallet och om det handlar om ett uppmärksamhetsstyrt beteende arbetar vi med att inte uppmärksamma det. Vi gullar inte med en flicka som skurit sig. Ingen säger "vad synd det är om dig", eller "jag förstår dig". Men vi skäller inte heller.

Bemötandet kan leda till frustration och beteendet förvärras ofta till en början. Men så småningom är tanken att flickan ska hitta andra sätt att få uppmärksamhet på.
- På det här sättet släcker vi ut ett beteende, det oönskade beteendet som inte längre fungerar ersätts med ett annat.

Men finns det inte en risk att flickorna skadar sig allvarligt under processen?
- En enda gång under min tid hade vi en flicka som fick flytta härifrån för att hon skadade sig själv så mycket att det var farligt för henne. Då handlade det om tvång och beteendet var så kraftigt att det inte gick att bryta, berättar Thomas Norlén.
Frihet under ansvar är parollen på Älvgården. Men alltför obegränsad frihet kan vara problematiskt och för ungefär ett år sedan kritiserades boendet av länsstyrelsen för bristande säkerhetsrutiner. Bland annat hade några flickor tagit med sig alkohol på rummet. Sedan dess har man arbetat med att bli tydligare med vad som faktiskt gäller.
- Droger och narkotika har vi nolltolerans för precis som i samhället i övrigt. Alkohol är inte till-låtet att dricka när man är inskriven men vi kan inte visitera en flickas väskor eller hennes rum. Vi jobbar med förtroende, de ska inte vilja göra sådana saker, säger Thomas Norlén.

Han visar runt i boendet. Maria, 17 år, och Theresa, 21, tar sig tid att prata en stund. Båda var på ett hvb-hem i Uppsalatrakten med strikta regler och hård disciplin innan de kom till Älvgården, och omställningen var stor.
- Här handlar det mycket om tillit, det finns inte så mycket regler och i början var det jättesvårt. Man fattade lätt dåliga beslut för att man mådde så dåligt.
De avvek ofta och Maria säger att hon har ganska få minnen av den där första tiden.
- Jag hade väldigt mycket ångesti början. Jag var rädd för att bli ensam och bli utslängd. Men man får lära sig att hantera sina känslor här. Det är ingenting som de tvingar på en men om man vill får man verkligen hjälp med det, säger hon.

Och Theresa förklarar att hon från början inte kunde se att hon hade några problem.
- Jag tyckte det var rena skitsnacket det de pratade om och ville inte ha någon hjälp. Men sedan insåg jag att det kan vara bra att lära sig hantera vissa situationer.
Fördelen med Älvgården tycker de är att personalen inte fokuserar på att älta problem. I stället har de fått lära sig att det inte är kört bara för att man inte klarar av en sak direkt. Och de har börjat planera för framtiden.
- Tidigare kunde jag knappt tänka en dag framåt, det var bara kaos, säger Theresa som nu tycker att hon kommit till rätta med sin rotlöshet och hittat en skärva i sig själv som ger trygghet.
En dröm finns också om hur livet skulle kunna bli sedan, om att starta eget och jobba med problemhästar.

Även Maria tycker att hon har utvecklats mycket.
- Jag kan se att det finns andra lösningar på problemet. Man måste inte göra det första man kommer på. Och jag har blivit mer självständig. Inte bara som ett skal utan man har en egen vilja. Sedan har jag försökt lära mig att tänka lite mindre och acceptera att nu är det så här, det är jobbigt och det får vara så. Jag kan acceptera det och sedan kan jag få distans till det och gå vidare.
Fullt lika nöjd är inte Emma som står utanför i snön och röker. Hon längtar hem till Stockholm och berättar att det händer att tjejerna går varandra på nerverna.
- Det är bra att det här finns och att man slipper bli inlåst på BUP. Men jag känner inte att jag kan vara mig själv här.

Fotnot: Maria, Theresa och Emma heter egentligen något annat.

Terapi hjälper tjejer börja om på nytt

På Älvgården får tjejer som farit illa börja om på nytt. Behandlingen ska hjälpa dem bort från ångest och självskadande beteenden. Gamla oönskade mönster ersätts med bättre. Grunden är kognitiv beteendeterapi.