Tävlas i tölt
Hanna Norman, 16 år, från Storvreta kom redan på fredagskvällen till Hökebo gård utanför Månkarbo för att hjälpa till med förberedelserna inför lördagens tävlingar. Men hon skulle inte bara vara funktionär, hon skulle få rida också, sin allra första tävling.
Foto: Ann Svalander
Uppdelade på vuxen- och ungdomsklass tävlade man i de kanske inte helt seriöst indelade grenarna lagom svår tölt, ganska svår tölt, flygande pass och trav.
Hanna Norman skulle få låna islandsstoet Birta frá Lambhaga.
- Jag har ridit henne en gång förut på ett läger för flera år sedan, och lite förra helgen, men jag känner henne inte. Och islänningarna är väldigt egna. Hon brukar vara jättehet, det vet jag, men nu är hon dräktig så då ska hon vara lite lugnare.
Sista åren har ridning varit lika med islandshäst för Hanna:
- De är underbara! Sådana personligheter. Och tölten är den härligaste gångarten - om det går fort i en ren tölt då kan jag sitta och bara gapskratta, så fantastiskt är det!
Så mycket skratt i hästköpsdiskussionerna där hemma har det däremot inte varit. Varken mamma eller pappa delar hästintresset:
- Det hjälper inte att jag skriker och gråter, jag får ingen egen islänning.
Nå, det kommer ett vuxenliv och då ska Hanna Norman ha en gård i Norge (för norrmän pratar så gulligt) och sådär fem sex sju åtta hästar. Om hon inte är barnläkare och volontär i Afrika eller Sydamerika ...
Hanna och Birta startade i grenen "lagom svår tölt", två vändor i kort tölt - rätt så långsamt tempo - och två vändor i ett mellantempo. Men trots att Birta är en "töltmoppe" så blev det ingen pallplats:
- Nej, hon var ganska uppspelt och jag var nervös och hade inte koll. Jag har inte ridit tillräckligt länge ännu för att ha hittat den där riktiga töltkänslan.
Så jobbar vi med nyheter