- Det blir ofta ett stycke kulturhistoria, säger Eva Stade från Uppsala. Hon är rosinventerare och artbestämmer rosor som folk har med sig.
I söndags fanns hon och ytterligare fem inventerare på Trädgår'n i Söderfors, en anläggning som specialiserat sig på rosor. På torsdags är de på Väddö, 2 juli i Botaniska trädgården i Uppsala.
- Men vi kan naturligtvis inte alltid säga vad det är för sorter som folk visar oss, säger Eva Stade.
Jane Lövgren från Karby gård i Rasbo kommer med en blomma på en gren från en ros som hon gärna vill veta vad den heter.
Det blir enkelt. Agatha fastslår experterna, en av de vanligaste rosorna i Sverige, doftar starkt.
Agatha kan härledas till år 1818. På Karby planterades den troligen i slutet på 1800-talet, huset där den odlades revs år 1927
Många rosor är snarlika. Men i Skarvsjö, en liten by i Lappland, odlas en mycket ömtålig och exklusiv teros i kruka, kanske det enda exemplaret i världen. Kina-rosen kallas den i familjen som bevarat den.
Ett annat exempel är en ros som ingen vet varifrån den kommer men som finns på många håll i Sverige där den har lokala namn. Eva Stade visar en kvist från den rosen, blomman är röd.
- Jag kallar den för Sala Backeros, eftersom jag hittade den där.
Ytterst få av de tusentals sorters rosor som salufördes för 50 till 200 år sedan har behållit sin plats i våra dagars sortiment. Nästan alla kulturrosor som odlats i Sverige har förädlats utomlands, endast några få sorter har ett svenskt ursprung.
De rosor som klarat det svenska klimatet har ibland spritts vida omkring i en bygd, i andra fall har de överlevt i gamla förfallna trädgårdar, som förvildade plantor i kulturlandskapet eller på vägkanter. De är långlivade och många gånger anspråkslösa och lättodlade, men det vilar i dag ett akut hot mot många av dessa rosor.
De uppländska rosinventerarna har, uppger Eva Stade, hittills undersökt 370 sorter. Ett 60-tal av dem har varit okända. De har därför skickats till en anläggning i Skåne där de provodlas, DNA-testas och samlas i en genbank för att introduceras i handeln.
Rosuppropet är en del i ett brett upplagt program för att främja odlad mångfald. Det pågår till och med år 2010. Programmet omfattar även buskar, träd, perenner, fleråriga köksväxter, frukter och bär, lök, humle.
Det finns ett hundratal utbildade rosinventerare i Sverige som samarbetar med trädgårdsföreningar, hembygdsföreningar, museer. Man kan skriva till Rosuppropet och berätta var det växer kulturrosor som är minst 50 år gamla. Finns ett namn på rosen... När planterades den och av vem... Varifrån har den kommit... - sådant är intressant, liksom ett foto på rosen.
Fotnot: Mer om rosuppropet finns att läsa på www.pom.info