Svanarna har landat i Uppland
På åkrar och vid sjöar kryllar det just nu av sångsvanar som kalasar på vårens första gräs och spillsäd. De flesta mellanlandar i Uppland på väg mot sina häckningsplatser längre norrut.
Foto: Sven-Olof Ahlgren
På 1800-talet jagades svanarna så ivrigt att de nästan riskerade att dö ut. Skinnet blev till mössor och av köttet gjordes korv. Tack vare fridlysning och utplantering har beståndet växt sig allt starkare.
En stor del av sångsvanarna, som är mer flyttningsbenägna än knölsvanarna, har tillbringat årets kyligaste månader i södra Sverige och norra Tyskland.
- Sångsvanarna flyttar oftare i flock och flyger dessutom längre än knölsvanarna. De letar också föda på olika ställen. Knölsvanen letar inte på åkrar utan i vattnet. Därför är 99 procent av svanarna som man ser nu sångsvanar, säger Ulf Blom.
Just nu är det som allra mest svanar i Uppland. De flesta är på väg till häckningsplatserna i norra Sverige, Finland och Ryssland.
- Om en till två veckor kommer det att klinga av. Svanarna drar vidare allt efter det att våren flyttar på sig, säger Ulf Blom som tipsar om Tierpsslätten, Tämnaren och Vendelsjön om man vill se stora flockar med svanar.
Själv är han måttligt road av fågeln.
- De är så vanliga och lätta att känna igen. Tranor och svanar är mer något för vanligt folk som inte är så intresserade av fågelskådning. En annan försöker titta på alla flyttfåglar.
I slutet av maj eller början av juni lägger sångsvanarna sina ägg. Sedan ruvas de runt 40 dagar i bon av dy och vitmossa, gärna i närheten av en tjärn och myrmark.
Sångsvanen är känd för sitt högljudda trumpetande och för att ilsket skydda sitt revir. Men den har även beskrivits som glad och förtröstansfull. När Sokrates vänner frågade honom om han oroade sig för döden ska filosofen ha svarat: "Jag gör som den döende svanen - jag fröjdar mig".
Så jobbar vi med nyheter