Svenskarnas intresse för struts brann under 90-talet. Köttet lanserades som en fettsnål delikatess och antalet svenska strutsfarmar växte snabbt.
På kort tid fick Svenska strutsföreningen omkring 300 medlemmar och mer än hälften av dem födde själva upp strutsar. Ledande strutsexperter från hela världen bjöds in till föreläsningar och evenemang anordnades flera gånger om året.
Idag ser det annorlunda kvar. Medlemsantalet har sjunkit till 25 och i Uppland finns endast en strutsuppfödare kvar - Lars Andersson i Månkarbo.
Han tvekade inte när en nära vän inspirerade honom att börja med strutsuppfödning. Som uppvuxen på lantgård var yrket som lantbrukare ett självklart val och redan då arbetade han med köttdjur.
Men det blev monotont och lite långtråkigt, menar Lars Andersson. Strutsarna lät som ett roligare alternativ.
– Till en början slaktade vi dem i Strömsberg. Men i dag säljer jag kycklingarna till en kollega i Bollnäs och köper tillbaka köttet, berättar Lars Andersson när vi möts på Café Strutsen & Gårdsbutik som ligger längst med väg 76.
Oklara riktlinjer från myndigheter var en av anledningarna till att han började skicka iväg kycklingarna för slakt. När det gäller strutsnäringen är både Jordbruksverket, Naturvårdsverket och länsstyrelserna inblandade.
– Ibland får jag känslan av att myndigheterna är motståndare till strutnäringen. Och den konflikten har nog fått många strutsuppfödare att lägga ner sina verksamheter, säger Lars Andersson.
Det håller Sarah Ericson, som nyligen tagit över ordförandeskapet för Svenska strutsföreningen, med om. Att tydligare, och framförallt likartade, riktlinjer skapas för hela landet är en av föreningens huvudfrågor.
– Med tanke på de snåriga riktlinjerna som finns idag är det svårt att starta en strutsverksamhet. Många av oss upplever också att myndigheterna inte bryr sig tillräcklig mycket om strutsnäringen.
Varför har det blivit så?
– De anser väl att det inte finns tillräckligt mycket pengar i verksamheterna. Ko och gris omsätter visserligen betydligt mer, men de glömmer bort att strutsen är väldigt fodereffektiv och ofta håller sig friska hela livet. Det är väldigt sällan man behöver ge dem antibiotika och medicin.
Karin Åhl från Jordbruksverkets avdelning för djurskydd och hälsa håller visserligen med om att de inte finns tillräckligt med forskning på strutsen, men anser inte att den är mindre prioriterad.
– Det är klart att det kan upplevas så när länsstyrelserna till exempel sätter olika måttbestämmelser. Vi jobbar för att samordna dem, men mer forskning behövs för att vi ska kunna ta fram ett underlag till ett regelverk. Om det blir verklighet framöver kan jag inte svara på.
Men konsumenternas intresse och nyfikenhet på köttet har inte förändrats. Och till skillnad mot andra verksamheter i det svenska jordbruket är lönsamheten god.
– Det är stor efterfrågan på köttet just nu och priset ligger ungefär i nivå med svensk oxfilé. Det betyder att man kan göra en vinst på ungefär 4000 kronor per struts, säger Sarah Ericson.
Varför behövs strutsar i Sverige?
– För att verksamheten är snäll mot djuren. De lever ett naturligt liv och köttet är både gott och nyttigt. I tider då man pratar om att äta mindre kött och att man ska välja dess ursprung med omsorg tycker jag att strutsen är underskattad.