Cajsa Portin 43 år, i sin lägenhet på högsta våningen i Tierp.
– Man ska bo rätt för att vara handikappad.
Det konstaterar Cajsa Portin, där hon sitter i sin lägenhet i Tierp. Hon bor på högsta våningen utan hiss, och har svåra smärtor i händer och ben vilket gör det svårt att gå långa sträckor. Trillar hon kan hon inte resa sig.
Det gör att hon blir så gott som helt isolerad.
Allt vore mycket enklare om hon hade en elrullstol. Idag har hon en vanlig rullstol, men på grund av den nedsatta funktionen i händer och ben räcker den inte till. I vintras ansökte hon om en elrullstol från kommunen. Kravet för att få den beviljad är dock att personen har tillgång till egen förvaring av elrullstolen.
Trots smärtor i benen har hon inget annat val än att hasa sig fram med den rullstol hon har idag.
Men den enda förvaringsmöjlighet som finns i Cajsas hus är i källaren, en trappa ner. Det är alltså inte möjligt att förvara en elrullstol där. Därför måste den förvaras i ett flyttbart elrullstolsgarage på tomten, vilket inte är något man kan få bidrag för idag.
Tierps kommun har därför uppmanat henne att flytta någonstans där hon har ett utrymme för elrullstolen, berättar Cajsa.
Men det är inte riktigt så enkelt, tycker hon. För det första är det inte så lätt att flytta med smärtorna hon har. Det är inte heller helt lätt att lämna tryggheten med grannarna och den känslomässiga delen av att det var Cajsa och den bortgångna maken Mickes gemensamma hem.
Hennes tankar som isolerad blir allt mörkare. Hon konstaterar att oavsett situation man är i, är det inte hälsosamt att vara isolerad.
Som barn drabbades Cajsa av en halvsidig förlamning som läkarna tror berodde på ett virus efter vattkoppor. Länge höll hon på med ridning för att rehabilitera sig, men vid 22 års ålder var hon tvungen att sluta. Hon jobbade tolvtimmarsskift och hade samtidigt ett ökande missbruk av amfetamin och benzo. Till sist blev det så pass allvarligt att hon hamnade på behandlingshem i Uppsala.
– Då trodde jag att jag bara skulle vara där en snabb runda för att göra min behandling, så jag fick tyst på dem.
Men 30 dagar blev 11 månader, missbruket var allvarligare än hon insåg. När hon fick förlängd vistelse på behandlingshemmet träffade hon Micke.
– Alla där sa "ni kommer aldrig att hålla, vet ni hur många det är som träffas på behandlingshem, det går åt helvete direkt". Men så fel de hade.
Cajsa och Micke flyttar till Tierp, gifter sig och lever ett bra liv tillsammans. Hemmet var fyllt med vänner och familj och Cajsa lagade ofta stora middagar.
Bilder på Cajsa och Micke pryder lägenheten. Här är en bild från deras bröllopsdag 2011.
Men 2021 får Cajsa en stroke.
– Det är precis som om allting är svart, jag minns bara fragment.
Sommaren 2022 dör hennes livskamrat Micke på grund av en rad sjukdomar.
Cajsa lever nu ensam och blir bara sämre och sämre.
– Ansiktet, munnen, händerna och benen är konstant avdomnade. Jag känner i hela kroppen att jag snart blir sittande.
Lika nära till skratt har hon till gråt. Snart ett år sedan maken Micke gick bort och saknaden är konstant närvarande.
År 2020 beslutade Högsta förvaltningsdomstolen att elrullstolsgarage inte skulle vara bidragsberättigade. Enligt Tierps kommun har Boverket föreslagit åtgärder för att elrullstolsgarage åter ska bli bidragberättigat och beslut väntas av regeringen.
"Vi följer rättspraxis inom området och inväntar svar från regeringen", skriver Cecilia Vainio, områdeschef för vård och omsorg i Tierps kommun, i ett mejl.
Det kan alltså komma en lagändring som gör att Cajsa får sitt garage, och därmed sin elrullstol. Men hur länge hon kommer få vänta är oklart.
– Det finns krut kvar i mig, men det krutet börjar försvinna. Jag känner mer och mer att jag inte planerar lika mycket framåt som jag gjorde förr. Det är tungt.