En av dem som stödutfodrar viltet på sina ägor är Fredrik Widemo i Fågelbo söder om Tobo.
När UNT tagit sig dit på allt smalare vintervägar och slutligen är framme vid gården, har Fredrik Widemo bara någon timme innan fått hem en ny ensilagebal som han köpt från en grannbonde. Den står ute på viltåkern bakom boningshuset, svartbrun i snön sedan den vita plasten tagits bort.
– Den står mitt på åkern för att inte lodjuren ska kunna ligga i försåt och fånga rådjur när de kommer för att äta, förklarar Fredrik Widemo, docent i zooekologi och anställd av Svenska Jägareförbundet som dess nationellt ansvarige för viltvårdsarbete. Han leder också förbundets pågående satsning på viltvård.
– Om fodret läggs inne i skogen eller i skogsbrynet kan lodjuren gömma sig i den omgivande skogen och lätt attackera de rådjur som kommer till det begärliga fodret. Det har till och med hänt att lodjur lagt sig ovanpå ensilagehögen och väntat in rådjuren, säger Fredrik Widemo.
En bit ifrån ensilaget ligger en stor nyfälld asp. Den är också en del i stödutfodringen. Rådjur äter knoppar från asp och björk bland annat, och när aspen är fälld kommer de åt de små bruna knopparna. Men aspen kommer också att bli mat åt andra djur som behöver extra näring i den hårda vintern:
– Rådjuren klarar inte att äta barken på träden, men det gör älgar och harar. Fäller man aspar som behöver gallras ut på vintern kommer de till bäst nytta för viltet, säger Fredrik Widemo.
Förutom ensilaget och aspen har han också spridit spannmål på olika platser på åkern. Runt spannmålshögen han lade ut tidigare på morgonen innan UNT anlände finns redan spår av klövar och fågelfötter. Att älgar äter bark och grenar visar Fredrik Widemo spår av på flera träd runt åkern. Ett risigt litet träd har en skada på stammen som läkt i två långa horisontella valkar, och grenarna saknar naturliga toppar och spretar åt alla håll.
– Älgen äter gärna enar också, och man kan se timglasformade enar där älgen lämnat de nedersta grenarna och de som suttit för högt för den att nå. Rådjur äter också en, men högst ogärna. Det är lövträdsknoppar, klöver och blåbärsris som den kan skrapa fram under snön som är deras favoriter.
Det är klövdjuren som är i störst behov av stödutfodring snörika vintrar, som rådjur och hjortar. Men harar och olika skogsfåglar kan också behöva extra tilldelning. Och gulsparvar.
– Med det moderna åkerbruket som knappt lämnar någon spillsäd på åkrarna har gulsparvarna fått det väldigt svårt. Men här kan de äta spannmål, helst havre, men det går bra med korn också.