Stickande damer ser rött igen
När rekordhalsduken mellan Tolfta och Tierp gick i mål i våras tog de stickande damerna - och några herrar - lite paus i handarbetet. Sedan i september är halsduken åter i centrum varje tisdagsförmiddag. Den omvandlas bit för bit till värmande filtar.
Vid rekordförsöket i maj lades 7 631 meter halsduk ut mellan Tolfta kyrka och Nathanaelskyrkan. Nu tas den röda skapelsen fram i omgångar. Bitarna tvättas och hamnar på nytt i flinka händer utrustade med stickor och virknålar.
Vid ett bord måttar Inga-Lill Domeij och Margareta Brodin upp och klipper till meterlånga stycken. Runt två större bord sitter stickerskorna och arbetar med omvandlingen. Av fyra enmetersbitar blir det en filt, enligt huvudmottagaren Röda Korsets riktlinjer. Vissa bitar passar bättre till filtar i dubbla lager, som skickas till andra mottagare. Hittills har det blivit drygt 130 filtar sedan starten och då är bara en bråkdel av jättehalsduken förvandlad. Materialet räcker även till en vår i stickkaféet. Minst.
Stumpar som blir över, eller bitar som stickats av udda garnkvaliteter, repas upp och förvandlas till mer ordinära halsdukar, garnhjärtan, tomtar eller annat som kan komma till direkt nytta, säljas eller bli lotterivinster vid kommande julevenemang.
För att inte damerna ska se rött igen ordineras halvtidsvila med kaffe och hembakt, annars vore det inte mycket till stickkafé. Men bara i tre minuter.
- Ingen ska tro att vi bara sitter och dricker kaffe, säger en av damerna.
Så jobbar vi med nyheter