Gamla detaljplaner, okunskap och uteblivna inspektioner ligger många gånger bakom att kartan inte stämmer med verkligheten. Enligt detaljplanen som antogs 1961 och fortfarande gäller, är Storsandsvikens strand ett grönområde tillgängligt för allmänheten. Men genom decennierna har viken förändrats. Båthus och hamnanläggningar har tillkommit och inte ens den som vill kliva fram längs den steniga strandkanten kan ta sig fram utan att komma in på privata fastigheter.
Helena Gåije, planarkitekt i Tierps kommun, är först säker på att nästan samtliga anläggningar i viken är svartbyggen. Undantagen är områdets gemensamma hamnanläggning och en byggnad i anslutning till den. Men en djupdykning i arkiven ger vid handen att Hållnäs kommun och senare Tierps kommun gett tillstånd för såväl båthus utanför tomtgränser som för en vågbrytare utanför en av sommarstugetomterna.
– Egentligen borde detaljplanen ha ändrats när de här byggloven gavs men så har uppenbarligen inte skett. Eftersom planen delvis också är grönområde skulle bygglov över huvud taget inte ha beviljats som vi ser det i dag, säger Helena Gåije.
Någon generell kontroll av kommunens långa stränder och hur de bebyggs eller förändras av sommar- eller fastboende görs inte.
– Kommer det in anmälningar gör vi inspektioner, annars inte, säger Helena Gåije.
Ett sådant anmälningsärende har nyligen aktualiserat i Storsandsviken. Det gäller en vågbrytare som byggts i vikens västra ände. Där ska enligt detaljplanen varken vågbrytare eller inbuktning för båtar eller bad finnas.
– Att anläggningen finns där är alldeles uppenbart och också att det inte finns bygg- eller marklov för den. Men det går fortfarande att gå förbi där på allmän mark så vad vi från tjänstemannasidan föreslagit politikerna i utskottet för samhällsbyggnad att ta ställning till är det marklov som borde ha sökts i samband med att piren renoverades 2009, säger Helena Gåije.
Besiktningsbeviset från hamnanläggningen vid Storsand är daterat 1 april 2010. Utskottet för samhällsbyggnad har fortfarande inte haft uppe ärendet för beslut. Men förutom den anläggning som har inspekterats i Storsandsviken saknas marklov för ytterligare tre vågbrytare med anläggningsplatser för båtar innanför, liksom också för en båtränna grävd från en av dem ända in till tomtgränsen. Det handlar alltså om flera misstänkta svartbyggen.
– Det är nog inte ovanligt att sådana här anläggningar eller bryggor har byggts längs kusten, men vi gör inga övergripande kontroller, säger Helena Gåije.
En som förvånas över detta är Svante von Strokirch, ordförande i Tierps lokalkrets av Naturskyddsföreningen:
– Jag har förstått att byggnader på land kontrolleras med hjälp av flygfotografering, och jag trodde att det omfattade även kusterna. Men kanske det skulle bli jobbiga ärenden att ta tag i för kommunen.
Svante von Strokirch ser Tierps orörda kuststränder som kommunens största tillgång:
– Från lokalkretsen håller vi koll på nya detaljplaner, men någon generell uppfattning om hur kustnära boende med eller utan lov anlägger bryggor och annat längs stränderna har vi inte. Det viktigaste är att stränderna förblir tillgängliga för alla.
Förutom svartbyggen ser Svante von Strokirch negativt på den nya lagen som ger kommunerna rätt att begränsa strandskyddet till förmån för landsbygdsutveckling:
– Risken är att det blir här som i Stockholm att stränderna privatiseras alltmer.